Skånsk landsbygdskraft

Vingårdar som är vängårdar

Svenskt vin var till för några år sedan mest en rolig tanke. Nu har vinden vänt och inte minst i Skåne ploppar vingårdarna fram som mogna druvor. I Arild i nordväst heter möjligheten Solaris och gårdsförsäljning är svårigheten.

 

Den här dagen får de vad det tål, vinstockarna.

Foto: PhotoAlto/Johnér

 

 

  De flaxar och vrider sig i vinden, hård och kall utifrån det skumtoppade havet. Man ser dem genom bilrutan där de löper utefter en slänt ner mot Arilds Vingård i nordvästra Skåne. Längre upp för backen står den närliggande lilla vingården Villa Mathildas prydliga rader.

 Långt till nästa sommar nu. Långt till förhoppningarna om en bättre skörd 2013. Årets har samfällt beskrivits som katastrofal av de skånska vinbönderna.

  Efter ett par minuter rattar Jonas Ivarsson in på sin gård. Carl-Magnus och Marie-Louise Hedin från Villa Mathilda har redan anslutit för ett gemensamt samtal om hur tjänste- och upplevelseutbudet har ökat på landsbygden, både för de besökande och boende.

  Jonas öppnar dörren in till en väl tilltagen lokal för produktion, lagring och vinprovningar. Här samsas blanka välpolerade vinpressar med buktande dammejeanner, här ryms rader av flaskställ under djupa valv, byggda av umbrafärgat Höganästegel. Intill ligger ett konferensrum med ett långt bord vid vilket vi sätter oss.

  Deras vingårdar är också vängårdar och stöttar varandra.

  En sak som de också odiskutabelt är överens om är druvan Solaris förtjänster. Druvsorten har tagits fram i Tyskland och såväl vinexperter som svenska vinodlare menar att det är den som har de allra bästa förutsättningarna i Sverige.

  – Solaris står emot kraftiga påfrestningar, har stark växtkraft och ger samtidigt en stor smak, säger Marie-Louise.

  – Den har levererat våra möjligheter på ett silverfat, utan den hade det inte gått, säger Jonas. Här på Arilds vingård tror vi jättemycket på Solaris som en av vägarna framåt för svensk vinnäring.

 Jonas häller upp vitt vin från förra årets skörd.

Anette och Jonas Ivarsson med familj Foto: Åse Falkman Fredriksson

 

– Nej nej, du behöver inte luftsätta med en gång, säger han till undertecknad när denne börjar snurra runt innehållet i glaset, det räcker med att du doppar ner näsan i glaset.

  Nu gör vi det alla fyra.

  – Man känner förra sommaren, fläder, krusbär, säger Jonas.

  – Lite honung, säger Marie-Louise.

  – Mm kanske, faktiskt lite citron. Hur det nu kan vara? Det har inte varit en citron i närheten vad jag vet, säger Jonas.

– Det är svårt att säga att Solaris bara har en smak, säger Marie-Louise. Så är det vinprovning, vi är alla olika. Jag och du har ju olika syn och referenser för hur vin doftar och smakar.

 

Sverige dåligt rykte

 

De ser sig som ambassadörer och pionjärer. Deras entusiasm är smittande och övertygande och deras utmaningar är stora, vissa skulle säga oöverstigliga. För tio år sedan var tanken på Sverige som vinland lika aktuell som att sälja bastuaggregat i Sahara. Hur kom de på tanken?

  Carl Magnus:

  – Vi har älskat vin sedan åttiotalet, och mat. Lika länge har vi åkt runt som glada amatörer bland vingårdarna i Europa och smakat och sniffat oss fram

  – Dessutom handlar om det en inställning till livet, att våga sadla om och anta ännu en utmaning. Sverige som vinland har ju haft ett mycket dåligt rykte, säger Marie-Louise.

 De köpte gården 2006 och satte igång. Bodde då i Göteborg. Marie-Louise är från trakten och ville hem efter trettio år på västkusten. 2010 slutade de sina jobb för en, som de säger: ”pensionärstillvaro med livskvalitet” och flyttade ner för gott. Fram till de flyttade utbildade de sig i vinodlingens grunder på universitetet i Göteborg.

  – Utmaningen för oss är inte att sälja i stora kvantiteter utan att ta fram ett vin som är av verkligt god kvalitet.

  Jonas och Anette Ivarsson på Arilds vingård hade en annan utgångspunkt.

  – Vi var mitt i livet och vi ville göra en förändring, vinet skulle vara en huvudnäring. Då måste man upp i storlek så vi planerade för 10 ha.

  Anette fick idén redan 1997, när hon gick och klippte och skötte en vinstock som de hade här i huset på Lilla vägen i Arild. 2005 påbörjade hon en utbildning i vinmakeri och vinodling och tog en kandidatexamen i Göteborg.

  – Vi startade 2010. Då hade vi gjort en del investeringar för att vi kunnat ge ekonomisk näring till verksamheten utifrån ett annat bolag i familjen. När vi byggde så fick vi investeringsstöd det gjorde att vårt kapital ökade med 30 % i satsningen vilket gjorde att vi kom in på rätt nivå direkt. Min fru fick också ett nystartsstöd för projektet.

 

Sköts som bebisar

Marie-Louise och Carl-Magnus Hedin Foto: Ulrika Wendelbo

 

 

De insåg redan från början att de också måste starta kringverksamheter runt vinodlingarna.

  – Vi vill få ut mer vin, det är vår affärsidé. För att lyckas med det så måste vi ha finansiella stöttor i form av andra erbjudanden, inte minst i början när de nyplanterade vinstockarna inte ger någon frukt och de måste skötas som bebisar. Vi måste alltså göra pengar för att kunna investera, säger Jonas.

  Så de har byggt restaurang och konferensrum. Här arrangerar de t ex middagar med vinprovning.

  – Vi har också skördefester. Senast kom det 200 personer som var och en betalade 500 kr för att hjälpa till att skörda druvorna. De är här en eftermiddag och får fika, middag och kunskap.

  Vad det gäller deras egnas verksamheter och den omedelbara omgivningen kan de skriva under på att tjänsteutbudet har ökat.

  – Vi har båda besökare till våra vingårdar, fast med lite olika förutsättningar, säger Carl-Magnus.

  – Ni tar under tio och vi tar över, skrattar Jonas.

  – Under sommarsäsongen är det visning av Villa Mathilda en gång i veckan, fredag eftermiddag.

Besökarna får se ett bildspel, provsmaka, vi gör en vandring bland stockarna och så bjuds det på tilltugg. Samtidigt lär vi oss själva mer och har kul, säger Carl-Magnus.

  – Vi är väldigt intresserade av besöksnäringen och att den är levande, det här är vårt sätt att bidra, säger Marie-Louise.

  – Jag känner mig verkligen som en pionjär, inflikar Jonas. Vi ska bygga upp en gård som ska leva kvar och skapa samma feeling som man får när man besöker gårdar i Frankrike och Spanien och Italien som funnits i en, låt säga, åtta generationer

 

Samma jord som i Bordeaux

 

Framöver önskar de sig gårdsförsäljning samt också betydligt skarpare fokus på utvecklingen av vinodling i Sverige.

  – Det skulle t ex kunna vara att SLU inrättade en gren för vin, med sikte på både utvecklingsarbete och utbildning.

  – Det finns ju en hel del att sätta tänderna i. Exempelvis så tar det ca 100 dagar från blomning till skörd. I år blommade det väldigt sent, i mitten av juli. Då kan man inte skörda förrän långt in i oktober, med risk för att det kommer frostnätter. Är det här något som man på sikt skulle kunna åtgärda så hade det hjälpt svensk vinodling något enormt, säger Carl-Magnus.

  – Växthus går inte heller, druvorna får smak av väder och vind. Egentligen har vi finns förutsättningar, jorden är densamma som i Bordeaux där de kanske gör världens bästa vin, säger Jonas.

  Under de år som de har varit igång så har de upplevt ett galopperande växande intresse från såväl media som konsumenter. Något som gör att det känns mycket stimulerande inför framtiden.

– Vad som också är roligt är att kvaliteten på vinet redan idag är långt över förväntan, säger Jonas.

– Det var mycket mer jobb än vi trott, men vi har blivit belönade ytterst rikligt, både vad gäller kvalitet på vinet men också emotionellt, säger Carl- Magnus.

  – Fast vi är ju fortfarande nybörjare, man måste tillåta sig att göra misstag. Vi har inte den kunskap i ryggen som man har i Frankrike, säger Marie-Louise.

  – De första 200 åren får man experimentera sig fram, säger Jonas och skrattar.

Kommentarer inaktiverade.