Skånsk landsbygdskraft

Växande utvinning hos Swepharm AB

Malin Olbe och Gösta Lillius driver Swepharm tillsammans från sitt hem en mil utanför Lund. Företaget som de startade 1999 utvinner komponenter med farmaceutisk kvalitet av växter. Dessa används av livsmedelsföretag i olika produkter och bidrar till en ökad innovationshöjd i förhållande till marknad och konsument.

 

Skånsk landsbygds kompetens och innovationsförmåga har ökat, vad säger ni om det påståendet? 

Malin Olbe och Gösta Lilius, Swepharm AB

Malin: Ja, det stämmer. Det har t ex skapats en samverkan mellan företagare som inte fanns tidigare. Inom vårt område kan vi också märka att biologi ligger i tiden. Man blir allt mer medveten om att man måste jobba med naturen, att tekniken i allt högre grad måste samverka med biologin.

Gösta: Livsmedelsindustrin har blivit lite väl storskalig och behöver komma närmre produkterna.

Malin: Man har också skaffat sig mer kunskap om biologin och ser fler möjligheter att använda biologiska råvaror för t ex industriella produkter. Det här är egentligen inget konstigt, lantbruket i sig är ju faktiskt en industriell användning av biologin.

 

Hur började ni? 

Gösta: Vi är agronomer från början. Vi disputerade båda i biokemi 1997 och stod i valet och kvalet om vi skulle börja på Astra. Fast eftersom vi hade ett stort intresse för växter och blommor och bodde här ute och hade lite mark så började vi fundera på om vi skulle prova att starta något.

Malin: Jag disputerade i växtbiokemi och Gösta i tillämpad biokemi. Mycket av utbildningen handlar om att förstå vad som händer inne i växterna på det biokemiska planet. Så den kombinationen gjorde att vi startade företaget; vi tycker om att odla och stoppa händerna i jorden, samt att vi är intresserade av vad som försiggår inne i växterna.

Gösta: Plus att vi förstod att det fanns en nisch som var tom, extraktion av växter. Vilket du sedan kan använda i olika livsmedelsprodukter, i functional food t ex. 1999 började vi odla och sedan har vi efter hand byggt upp extraktionsanläggningen här intill.

 

Vilka är era kunder?

Gösta: Vi säljer inte direkt till marknaden, utan till företag som tillverkar konsumentprodukter.

Malin: Vår största produkt är extrakt från råg, det säljer vi till dem som har förädlingsmöjligheter. Utifrån extraktet framställer de t ex konsumentprodukter mot klimakteriebesvär.

Swepharm interiör Foto: Gösta Lilius

Vilka tycker ni har varit de viktigaste hållpunkterna för er utveckling? 

Malin: Ett viktigt steg var när vi 2005 fick vår hantering klassad enligt läkemedelsstandard för att producera råvara till läkemedel, det kallas för API, Active Pharmaceutical Ingredients. Det var och är vi stolta över.

Gösta: Vi blev samtidigt GMP-klassade. Det står för Good Manufacturing Practice och är ett kvalitetssäkringssystem som används inom läkemedelsindustrin. Livsmedelsverket gör inspektionerna och utfärdar certifikaten, något som återkommer vart tredje-fjärde år. I december fick vi det senaste. Det är nödvändigt att ha den klassningen om man ska kunna sälja till de kunder som vi vill och även för att komma utomlands, så det var och är en viktig nyckel för oss.

Malin: En annan viktig hållpunkt har varit är att hitta rätt samarbetspartners. Grundtanken har ju varit att jobba med växter på ett vetenskapligt sätt, så våra samarbeten med Institutionen för biokemi, Biokemiskt center och med Livsmedelsteknik har varit mycket utvecklande. Ett tredje viktigt steg på vägen har varit att finna vad vi själva är bra på och inte minst vad vi inte är bra på. Vi är duktiga på produktion och utvecklingen inom biokemi och även bra på innovation och produktutveckling. Däremot inte på marknadsföring mot kund, då är det lämpligt att hitta en samarbetspartner som begriper den biten.

 

Hur har landsbygdsprogrammet påverkat verksamheten? 

Malin: Landsbygdsprogrammet kom in i våra liv när vi började med de stora projekten kring råg och spenat runt 2007. Spenaten är ett utvecklingsprojekt som vi har drivit och driver tillsammans med Lunds Universitet. De fick först fram forskningsresultat som visade att en viss speciell komponent inne i cellen från gröna växter, den delen av cellen där klorofyllet sitter, påverkar fettet i maten så att det bryts ner långsammare. Komponenten gör att man får en ökad mättnadskänsla och den kan därför användas i produkter för viktkontroll. Så då sökte vi projektstöd. Sedan var det en ganska utdragen process innan vi fick det beviljat 2009, men det var av stor betydelse för att vi skulle satsa.

Stödet gav er stabilitet? 

Malin: Ja. Vår företagsidé är oerhört långsiktig och även om saker går bra så ska det mycket till för att de stora pengarna ska komma in. Man får länge vara nöjd med att man går runt. Idag har vi en stabil plattform, det betyder inte att den är för evigt given, men för närvarande är det så.

Gösta: Att utveckla en verksamhet tar oerhört mycket längre tid än vad man tror. Det tar ett tiotal år med att utveckla kontakter och för att folk ska fatta att man överhuvudtaget finns. Det tar kanske fem år innan ett företag vågar köpa av en för första gången.

 

Hur upplevde ni processen för att få stöd från landsbygdsprogrammet? 

Malin: Generellt så tycker jag att vi har haft bra diskussioner med Länsstyrelsen. Sedan var det väldigt lång process och det tog tid att komma in i tänket på hur stöden är uppbyggda och vad som gäller. Det ligger kanske i sakens natur, för det är ju mycket pengar, men människor som inte är inne i det här tycker nog att det är svårbegripligt.

Gösta: Vi har ju haft väldigt mycket myndighetskontakter av alla slag och har en viss vana. Man lär sig vilken som är rätt fråga att ställa.

Malin: Det är också intressant att Länsstyrelsen själva är inne i en lärande process vad det gäller det här. Att de använder sina stödtagare som bollplank för att lära sig hur de ska förhålla sig till Jordbruksverket och EU.

 

Namnet Swepharm skvallrar om att ni kan tänka er en internationell etablering? 

Gösta: Man har ju drömmar, ge oss tio år till, ha-ha.

Kommentarer inaktiverade.