Skånsk landsbygdskraft

Väx med Cecilia Granquist

Landsbygdsprogrammet är en ”gåva” enligt utbildningscoachen Cecilia Granquist Dahmén. Med det menar hon inte att saker och ting kommer gratis, men att stöden och de kompetenshöjande åtgärderna underlättar för människor, inte minst kvinnor, att utveckla sin potential och sina idéer.

 

Cecilia Granquist Dahmén förkroppsligar i hög grad tankesättet: ”att ta tillvara på möjligheterna”.

 

Cecilia Granquist Foto: cfotograf Anita

– Min uppfattning är också att kvinnor många gånger är bättre än män på att ta till sig nya saker. De är inte lika fast i sina föreställningar om att de redan vet det mesta. Det kan män tendera att tro.

  – Landsbygdsprogrammet är en gåva på så vis att de kompetenshöjande åtgärderna underlättar för människor, inte minst kvinnor, att utveckla sin potential och sina idéer.

  Vi träffas på ett café i Simrishamn, fem kilometer från Baskemölla där Cecilia har sin bas för sitt hem och sin verksamhet. Hon driver ett utbildningsföretag inom marknadsföring, kommunikation och försäljning.

  – För mig har landsbygdsprogrammet varit otroligt positivt, ur två aspekter. Dels har det varit lättare för mig att bo på landsbygden eftersom jag har kunnat förlägga kurser till min närmiljö. Dels har kurserna varit subventionerade genom landsbygdsprogrammet. Det har gjort att många fler har anmält sig. Småföretagare, som det många gånger rör sig om i det här sammanhanget, har inte råd att gå på kurs i vanliga fall.

 

Stöden ger spinoff 

Hon har arbetat med kommunikation och att utveckla människor i över tjugo år. Hennes verktyg är ”humor, mänsklighet och engagemang”. Under hennes föreläsningar och kurser arbetar hon med frågor som: Vad är kommunikation? Vad händer i mötet mellan människor? Hur kan man påverka andra?

  – Många tjejer har fortfarande svårt att sälja jämfört med män. Här kan man fortfarande göra mycket. Vi jobbar med att sänka trösklarna för att starta och driva företag. Det måste också inbegripa att vi hjälper människor så att de lättare kan tala för sig och sin verksamhet.

  Hon betonar återigen vikten av landsbygdsprogrammets stöd. Cecilia tar ett par exempel:

  – Här i Simrishamn har två tjejer som gått en kurs hos mig startat en plantskola med butik. De är verkligen duktiga och det går väldigt bra för dem. Även Helena Olofsson i Önneköp har gjort ett fantastiskt arbete med sina kulturvandringar. Hon har också fullt ut bejakat landsbygdsprogrammet som en möjlighet till utveckling och kompetenshöjning, inte bara genom mina kurser utan också genom många andra.

  Vidare menar Cecilia att stöden skapar en dynamik som ger spin-off-effekter:

  – När jag t ex hyr in mig för kurser på Tågarpsgården så leder det till att de som driver den får uppdrag, samt självklart till en ökad kunskapsnivå, ofta i närområdet.

 

Göra det mödan värt

 

För Cecilias del har den växande bärkraften för hennes företag inneburit att hon nu ser möjligheter att utöka sitt erbjudande. Ett frö till detta har kommit genom alla de kurser som hon hållit. Där har hon mött en mängd entreprenörer och egna företagare som hon lärt känna.

  – När jag och min man var ute och körde vid ett tillfälle på Österlen för ett tag sedan så passerade vi skyltar för en mängd olika verksamheter. Vi kunde snabbt konstatera att jag kände eller hade träffat de flesta bakom skylten. Jag hade aldrig lärt känna alla dessa människor om jag inte hållit mina kurser.

  – Utifrån den iakttagelsen och de faktiska förutsättningarna har jag satt igång Väx på Österlen, vilket är ett helhetskoncept för personalutveckling i företag. Jag har kontrakterat tolv företagare. Vissa arbetar med personlig utveckling, vissa driver Bed & Breakfast. Tillsammans erbjuder vi fantastiska platser, som vi fyller med innehåll och skapar därmed en upplevelse utöver det vanliga.

  – Det är långt till Österlen så man måste göra det mödan värt för de stora företagen att komma hit. Genom Tetra Pak fick jag ett pilotprojekt vilket fungerade ytterst bra.

 

Nätverksbaserat

 

Väx på Österlen är i första hand Cecilias verksamhet och de andra deltagarna fungerar som underleverantörer, ett sätt som passar dem alla.

  – Knutarna är lite lösare på landsbygden, att arbeta i nätverk är betydligt mer vanligt än att etablera och utveckla företag. Man jobbar tillsammans sida vid sida, köper tjänster av varandra och går även ihop och levererar till en tredje part.

  – Anställning och att anställa är inget tecken på framgång och det är ett stort ansvar att ha anställda. Man ska t ex ha ett jämnt kassaflöde, vilket många gånger inte går på landsbygden där så mycket är säsongsbundet.

  Klockan har tickat iväg och Cecilia är på väg till ett kundmöte. En sista reflektion, hur ska landsbygdsprogrammet kunna bli ännu bättre?

  – Oavsett om det gäller mäns eller kvinnors företagande så tycker jag att man borde ha en betydligt friare och snabbare stödformer. Kanske en slags företagscheck skulle kunna vara något. Hur den skulle utformas är dock en uppgift för någon annan än mig, ha-ha.

 

Kommentarer inaktiverade.