Skånsk landsbygdskraft

Vi har den största biologiska mångfalden i Sverige men också den tyngsta miljömässiga belastningen

Urban Emanuelsson är en svensk växtekolog, professor och forskare som under perioden 1995-2008 också varit föreståndare för Centrum för biologisk mångfald(CBM). Han driver idag egna forskningsprojekt samtidigt som han fortfarande är knuten till CBM och även Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Urban Emanuelsson

 

”Landsbygdens natur- och kulturarv har förvaltats väl och upplevs mer som en potential än en belastning”

 – Jag har jobbat med det här sedan sextiotalet och tycker nog att påståendet är en aning stöddigt, åtminstone den första delen. Vi är nog fortfarande i en nerförsbacke är jag rädd. Vad det gäller den senare delen kan jag däremot hålla med. Även om det fortfarande finns lantbrukare som tycker att det där med natur- och kulturarv är trams, att det bara ställer till oreda för deras verksamhet, så verkar det finnas en större bredd idag av dem som är entusiastiska.

 

Vad beror det på?

 – Nedåtgången är en följd av dålig förvaltning. Självklart är de åtgärder som vidtas nu oerhört viktig, men de är inte på något sätt tillräckliga. Man har sedan 40-talet förstört så mycket, att det som görs idag visserligen bromsar fallet, men naturen fortsätter ändå att bli artfattigare. Vad som behövs är en genomgripande restaurering, för den negativa utvecklingen har inte vänt, långt därifrån.

 

Vad ser du för möjligheter för en vändning?

 – Vad som ska till är att någon initierar och driver en genomgripande vetenskaplig riskanalys. En bred upplagd undersökning för att utreda vad nerförsbacken beror på och vad man kan göra. Det KAN vara så att initiativet ligger hos Länsstyrelsen, men analysen bör initieras från ännu högre håll. Låt säga att Länsstyrelsen tar initiativet och låter det studsa mot regeringen som returnerar ett uppdrag. Det ska givetvis också finnas flera olika intressenter, som t ex Region Skåne och även de olika kommunerna.

 

Men är inte den biologiska mångfalden i Skåne väldigt stor?

 – Vi har den största biologiska mångfalden i Sverige men också den tyngsta miljömässiga belastningen. Behovet av en sådan riskanalys bedömer jag alltså vara mycket stor här i Skåne. Jag har ju jobbat i olika forskningsprojekt där landsbygdsprogrammet har varit inblandat och jag tycker att det är ett instrument som man verkligen skulle kunna använda i ett sådant här sammanhang. Det är också något som ligger i linje med den Europeiska landskapskonventionen och jag tror verkligen att både en studie och på sikt kraftfulla åtgärder skulle kunna bidra till förbättringar.

 

Hur tycker du att Landsbygdsprogrammet har fungerat i den här frågan?

 – Vad gäller Landsbygdsprogrammet rent allmänt tycker jag att det t ex inom Leader-projektet har tillåtits en aning för stor luddighet, inte minst vad gäller mål och vad man ska åstadkomma. Att det har varit väl fritt att göra saker utan några tydliga krav på resultat. Visst, jag kan verkligen också se värdet av att involvera olika grupper och även att få dem att mötas, men det har skett till priset av att vissa nödvändiga åtgärder hamnat i skymundan och helt enkelt inte blivit av. Det är verkligen en avvägning, för samarbeten är också mycket viktiga.

 

Hur upplever du det kommunala engagemanget för frågeställningar som dessa?

 – Det är tyvärr så att man i större och därmed starkare kommuner jobbar mer framgångsrikt med miljöfrågor än i mindre. Som t ex i Lund och Kristianstad där Vattenriket idag är ett internationellt gångbart exempel på när saker och ting rullar väl. Mina erfarenheter är tyvärr att man däremot i mindre kommuner är både sega och okunniga när de kommer till de här frågorna. Vilket givetvis också har att göra med resurser och skatteunderlag.

 

Finns det privata aktörer som du kan framhålla som goda exempel?

 – Utanför det offentliga vill jag gärna nämna Carl Piper och Högesta som exempel på en verksamhet som framgångsrikt och med stort engagemang skapar framtida möjligheter vad gäller miljön. Visst, de är stora och har de ekonomiska musklerna, men bara för att förutsättningarna finns så innebär inte det per automatik att det händer något i alla fall, det finns det tyvärr många andra exempel på.

 

Varför är den biologiska mångfalden så viktig?

 – Det finns många aspekter på den frågan. Låt oss börja med den ekonomiska. Låt säga att gran försvinner i Sverige, det skulle innebära mångmiljardförluster i vårt land. Om du sedan tar blåbär så skulle ett bortfall inte vara lika kännbart men märkbart, dels för att det plockas och säljs men också för att blåbärsriset är en viktig komponent för viltets näringsintag. Ännu längre ner på den ekonomiska trappan tycks spindelskivlingarna komma men de är ytterst viktiga för skogsträdens tillväxt. Vad som är extra intressant med dem är att de olika sorterna också vikarierar för varandra och då kan man säga att ju fler det finns av dem desto bättre är det för något som man kallar ekosystemtjänster. Här börjar man glida över till den andra änden för argument, d v s att ju fler arter det finns desto bättre är det och man kommer då också in på andra aspekter. T ex vilka blommor ska man behålla ur ett turistperspektiv och vilka, så att säga, roliga fåglar. Storken t ex behövs ju inte men bedöms ändå som viktig för bilden av Skåne. Eller ta en turistmagnet som drar in massor med pengar, trandansen vid Hornborgasjön. Sedan finns det ytterst de etiska argumenten, d v s att vi människor har en enorm makt över världen och dominerar alla andra arter och då måste vi vara ödmjuka och till och med resonera i termer av vilken rätt vi har att inte ta hänsyn till maximal biologisk mångfald.

 

 Åke Högman

Kommentarer inaktiverade.