Skånsk landsbygdskraft

Ulrika Stengard-Olsson

 

Levande behandlingsbritsar

Söderåsens Forsgård är Sveriges enda center för ridsjukgymnastik. Det startades 2000 av Ulrika Stengard-Olsson. Hon har genom sitt stora intresse skapat stärkta förutsättningar för en fortsatt utveckling av sin verksamhet.

 

 

Ulrika Stengard Olsson Foto: Görgen Persson

Efter att ha rattat fel trots GPS och bokstavligen kört in i ett grustag vid ena utförslöpan av Söderåsen så blir det ett telefonsamtal till Ulrika Stengard-Olsson på Söderåsens Forsgård:

  – Ett grustag säger du? Det finns några stycken här omkring, men jag tror att jag vet var du är. Vänd. Kör ett par hundra meter, ta till vänster och sedan till vänster igen vid en stor bok. Sedan fortsätter du uppför den vägen i cirka två kilometer och så sätter jag på kaffe.

  Beskrivningen efterföljs och efter fem minuter parkeras bilen på gårdsplanen till Söderåsens Forsgård. Sveriges enda center för ridsjukgymnastik. En fastighet på 25 ha, varav hälften är skog.

 Vägs ände har fram till denna stund varit bildspråk. Det här är en värld bortom världen. Gården mot en fond av lövträd, bostaden ett rött, rymligt trähus, konferensanläggningen vitrappad med blå dörrar, stallet för hästarna ligger närmast hagarna som sträcker sig ner mot blänkande vattendammar och något som på håll liknar wig-wams.

  – Nej, nej, det är våra grillkåtor, de är mycket populära och till vänster om dem ser du den vedeldade bastun som ligger på en flotte.

  Vi går in i konferensanläggningen och bort till ett stort rum där en glasad fondvägg ramar in idyllen utanför. Ulrika plockar fram kaffe, te och kanelbullar bakade på plats.

  Verksamheten har hon beskrivit på hemsidan med orden: ”Hästen är en levande behandlingsbrits som kan föra Dig ut i naturen dit ingen rullstol kan nå”

  – Jag behandlar patienter på hästryggen genom ridsjukgymnastik. Allt från stroke, Parkinsons och MS till utbrändhet och autism och personer med CP-skador.

  Ulrika skjuter fram kaffetermosen.

  – Jag var tidigt hästintresserad. Ridsjukgymnastik har jag hållit på med sedan 1991, när jag blev legitimerad sjukgymnast.

  Hon läste i Linköping, berättar hon vidare, bodde då utanför Katrineholm. Vid sin första jobbintervju pratade chefen om att man kunde behandla patienter på hästryggen

  – Det var så det började. Sedan har jag även utbildat mig utomlands. Idag utbildar jag svenska sjukgymnaster i ridsjukgymnastik och jag har även utbildat sjukgymnaster utomlands bl.a. varit i Reykjavik.

 

 

Naturen gav idén

 

Foto: Görgen Persson

Ridsjukgymnastiken har sin upprinnelse i när danskan Lis Hartel vann en silvermedalj i OS på hästryggen. Hartel var polioskadad och hade ingen känsel nedanför knäna.

  – Hon deltog alltså inte i någon form av paralympics utan i det vanliga OS- Då såg man vilka effekter det hade och vad faktiskt en ryttare med funktionsnedsättning kunde göra på hästryggen.

  Efter det började ridsjukgymnastiken utvecklas i framförallt Väst-Tyskland och i England

  – Nu är det jättestort och växer hela tiden.

  Företaget startades 2000 på gården som hon då övertagit efter sina föräldrar. Parallellt har hon länge varit anställd som sjukgymnast inom barn- och ungdomshabiliteringen i Region Skåne.

  Idén växte när Ulrika var mammaledig med yngsta dottern. Kände hur mycket djur och natur betydde. Hon började snegla på det gamla boningshuset där hon hade planerat att det skulle bli en vävstuga.

   – Istället presenterade jag intensiva ridsjukgymnastikläger med boende för Region Skåne. De gillade idén och jag genomförde ett provläger här, vilket föll väl ut och efter det har de varit en trogen kund och arbetsgivare. Sedan har detta byggts upp kontinuerligt, bl a med stöd genom Landsbygdsprogrammet, och jag vill verkligen nämna i sammanhanget att kontakten med Länsstyrelsen också har varit både inspirerande och kompetensutvecklande.

  – Man har gjort opartiska mätningar på barn med rehabiliteringsbehov som har varit i den här miljön ett tag och fått sin sjukgymnastiskträning via hästryggen. Man kunde då se kvarstående positiva effekter i vardagen sex månader senare, vilket är väldigt bra. Min mamma som är utbildad sjukgymnast och allmänläkare har stöttat mig och alltid väglett mig inom det medicinska området.

 

Sju dagar i veckan

 

Idag erbjuder man upp till trettiosex bäddar för övernattning i den stora byggnaden och åtta till i Backahuset nerför vägen. Verksamheten är också i hög grad differentierad.

  – Jag kan köra behandlingsläger som sjukgymnast, jag kan ha konferenser, turridningar, utbildningar. Jag har en svensexa på gång in här nu.

  – Vi erbjuder också hemlagad mat. Allt lagas här, det är närproducerat, svenska råvaror. Vi har grävt fyra dammar och underifrån kommer källvatten så det cirkulerar hela tiden. Där kan man bada, man kan fiska, vi har kräftor och regnbågslax. Vedeldad bastu och tunna, och så grillkåtorna.

  Utöver det erbjuder Ulrika naturguidning och berättar då om Söderåsen och omgivningarna, varvat med sägner från trakten.

  – Det senaste projektet är att göra i ordning rehabträdgården, den ska ha upphöjda jordbäddar så att du kan nå dem från rullstol. Där ska man också kunna vara när man har konferens, tänk att sitta där en vårdag i lä och känna doften av våra odlade citroner, det kommer att bli fint.

  Under högsäsongen som sträcker sig från tidig vår till sen höst jobbar Ulrika sju dagar i veckan och en arbetsdag varar från morgon till kväll.

  – Igår började jag klockan sju, hade tio minuters lunch, och så körde jag till åtta på kvällen. Så ibland är det väldigt långa dagar, men det har också att göra med att jag tycker det är fantastiskt roligt. Att jag har naturen nära mig ger mig oerhört mycket kraft. Oxytocin är ett lugnande stresshormon som produceras när man är ute i det gröna och med djur. Så om jag kramar en häst så lugnar jag mig lite, ha-ha.

 

Timanställda hjälper till

 

Förutom den uppenbara energi som hon besitter så tycker hon att idé- och fantasirikedomen är viktiga framgångsfaktorer.

  – Idéerna tar aldrig slut. Vi kommer aldrig att bli klara här därför att jag ser hela tiden nya saker som jag vill göra.

  – Samtidig så måste växandet kännas naturligt. Jag vill att det ska kännas hemtrevligt, inte bli för stort. Naturen får man inte greja för mycket med.

  Ulrika framhäver också sin familj som en viktig förklaring till framgångarna:

  – I sommar kommer alla mina tre tonåriga döttrar att hjälpa till, min man under delar av sin semester och min pappa, som är lantmästare, har genom hela livet varit en fantastisk inspirationskälla.

 Ulrika har även timanställda som hjälper henne.

 – Bland annat två kvinnor i min ålder. Den ena är specialpedagog och den andra är chef på ett företag i Helsingborg och är jättebra på hästar samt att ta hand om värdinneuppgifter. Sedan har jag Britt-Marie som jobbar här i köket. Fantastisk kvinna, hon är otrolig. Jag ringer och hon kommer direkt. Hon tycker det är fantastiskt kul att vara här. Jag har också några tjejer som jag ringer in när det är stora arrangemang.

 

Raka rör med kommunen

 

Så vad säger hon då om utgångspunkten för vårt samtal: Förutsättningen för kvinnors företagande på landsbygden har stärkts?

 – Ja, för mig är det så, inte minst genom mitt eget arbete här. För drygt ett år sedan så kände jag att jag var mogen att säga upp mig från min halvtidstjänst på Region Skåne. Jag kan ju verkligen bo och leva på gården och på vad den drar in.

  – Jag kan inte heller säga att det varit speciellt tufft för att jag är kvinna. I vissa kontakter har jag märkt att de haft inställningen att jag inte förstår mig på vissa saker av den anledningen, fast det har varit sällsynt. De som kommer hit visar respekt.

 – I början så var det ju såklart väldigt trevande. Allt från vad det gällde räddningstjänsten, brandbesiktningar och inställningar av larm med mera. Då är man ju ganska liten. Men jag har kört raka rör med kommunen ”Ni får säga vad som krävs och så gör jag det”.

 Ulrika menar att eftersom verksamheten handlar mycket om vård så blir det något av ett ”kvinnligt företag”.

  – Det kommer också en hel del kvinnliga nätverk hit, om ett par veckor ett gäng på fyrtio stycken uppe från Bjärehalvön.

 – Jag är mycket tacksam för det stöd som Länsstyrelsen har visat mig och dessutom på ett personligt sätt givit mig möjlighet att som kvinna och företagare tro på mig själv och företaget.

 

Lever sin dröm

 

Vi går ut för att Ulrika ska visa runt. Det är en dag med milt väder, ingen vind och en nästan overklig tystnad insveper hästarna i hagarna, trädkronorna orörliga.

  – Sedan har Skogsstyrelsen varit fantastiskt bra att samarbeta med. Det är en kvinna där som hjälpt mig mycket. Hon säger det är så roligt att komma ut här för att jag också ser till rehabiliteringsvärdet i träd och skog.

  – T ex har jag planterat en hörna med gran därför att det är en upplevelse att komma in i en tät granskog.

  Ulrika pekar på ett litet inhägnat område framför oss.

  – Det här är ett annat roligt projekt som precis är färdigt. Det var en granne, som är väldigt duktig på skog som gick runt här och sa sedan: ”Du har massor med blåbärsris här men hjortarna äter ju ner det”. Då föddes idén. Det ska bli en liten en blåbärsskog här, där man kan gå in och plocka och äta.

  Ulrika fortfarande ivrig med orden trots ett långt samtal:

  – Jag hade ett besök av en kvinnlig sjukgymnastkollega från Norrland som reflekterade: ”Ulrika, du lever verkligen din dröm”. Vet du vad, hon har helt rätt

Kommentarer inaktiverade.