Skånsk landsbygdskraft

Strandängar ger kött och biologisk mångfald

På Nybo i Vattenriket utanför Kristianstad har Per Inge Olsson bedrivit naturbete sedan början av sextiotalet. Han och tre andra lantbrukare har också skapat mervärde i verksamheten genom sitt koncept Strandängskött. Han ser gärna en större förståelse och flexibilitet från såväl EU som andra myndigheter för betesformen och markerna.

 

I en tidning om biosfärområde Kristianstad Vattenrike berättar sonen Håkan Olsson: ”Ängarna har hävdats i flera generationer och är ett arv som måste skötas. De krav som ängarna ställer har även påverkat djurhållningen”.

  Nu sitter hans pappa Per Inge Olsson i det rymliga lusthuset i kanten av trädgården till boningshuset och säger samma sak:

  – Det är högst väsentligt att det sätt som vi bedriver vår verksamhet på får leva vidare, det är ett måste. Jag har verkligen jobbat på att indoktrinera mina barn med att man ska vara varsam om naturen och sköta den på ett så gott sätt som möjligt.

  Vi är på Nybo i Hovby en mil utanför Kristianstad, mitt i Vattenriket. Våtmarker som anses vara bland de finaste i norra Europa. Ett kulturlandskap med en mångfald av naturtyper på strandängarna längs Helge å, de rikaste fodermarker vi har i landet. Här kan den uppmärksamme se fåglar som enkelbeckasin, kungsfiskare och även havsörn.

  – Enkelbeckasinen var ett eftertraktat byte för grevarna i trakten, säger Per Inge, men jag satte stopp för det. Det är en sällsynt fin fågel.

  Per Inge Olsson har varit köttdjursuppfödare och naturvårdsbonde här vid Hammarsjöns västsida sedan i början av sextiotalet. Här är hela familjen engagerad, Per-Inge, som idag har rollen som ”bollplank”, hustrun Ulla-Britt, sonen Håkan och dottern Elisabeth som också driver Stall Nybo.

  Avel och köttproduktion med ca 200 djur och grödor som spannmål, raps och potatis är ryggraden. 70 ha åker och 130 ha foderareal.

  Att landsbygdens natur- och kulturarv har förvaltats väl och upplevs mer som en potential än en belastning, håller Per-Inge med om.

  – Jag tror att de markägare som har intresse för natur och kultur bidrar rätt väl. Samtidigt så är ju det här med betesdjur både kostsamt och krävande och jag är rädd för att det kommer att få svårt att leva vidare. Kommande generationer vill ju ha fritid och lön för mödan i form av ersättning och erkännande.

 

Växer igen

 

 På Nybo har man sedan början av sextiotalet bedrivit maskinslåtter av ängarna.

  – Man måste göra det med känsla och sunt förnuft och ha koll på när och hur betingelserna är de rätta för skötsel och drift. T ex så måste man givetvis ha rätt utrustning, annars kan man åsamka strukturskador som inte kommer att försvinna på en 20-25 år och det hjälper inte precis den biologiska mångfalden.

  – Gör man det rätt och det sedan följs av efterbete så får du en fin kombination. Det finns heller ingen möjlighet att få den status på marken som det är tänkt utan betesdjur. Har vi inte den möjligheten så växer det igen, så enkelt är det.

  I det här sammanhanget är Per Inge kritisk till hur man från EU- och myndighetshåll ständigt ändrar förutsättningarna så att det blir svårt att konsekvent bedriva verksamheten. Samtidigt så är han positiv till stödpengar.

  – Sedan de kom in i sammanhanget så har man kunnat bedriva jordbruket på ett bättre sätt. Vi har investerat i stallar som har förbättrat för både djur och skötare. Fördelarna med stöden är givetvis att man får ett ekonomiskt tillskott för det man presterar, men om det är så att de uteblir, utifrån förutsättningar som är svåra att överblicka, då är det inte bra.

  – Kostnaden och arbetsinsatsen för att hålla djur på det här viset behöver viss draghjälp om jag säger som så. Om inte stödpengarna fanns så hade det nästan varit en orimlighet. Man kan inte enbart jobba ideellt, det fungerar inte.

 

Kontinuitet och uthållighet

 

Per Inge startade tillsammans med tre andra lantbrukare Strandängskött 2006. Ett initiativ som syftar till att ytterligare förädla produktionen. Rasen Charolais, en av världens äldsta, utgör grunden i besättningarna. De är även speciellt lämpade för att hävda ängarna. Köttet säljs till ICA Maxi i Kristianstad.

  – Det bygger på kontinuitet och uthållighet. Dessutom måste man ha en motpart som man är allierad med på ett sådant sätt att man har förtroende för varandra. Kontinuerligt hög kvalitet, uthållighet och ett gott stöd från våra partners har varit oerhört viktigt för oss.

  – Samtidigt så har det varit en resa med många utmaningar. T ex när man vid årsskiftet avskaffade handjursbidraget. Vad som hände var att då slaktades 27 000 tjurar för tidigt och marknaden översvämmades av kött, för att sedan följas av köttbrist vilket fick till följd att många tog in amerikanskt kött. Nu har det blivit etablerat vilket har fått till följd att det köps in mindre naturbeteskött. Det är mycket som ställer saker och ting på sin spets ska jag säga dig.

  Han menar att den övergripande framgångsfaktorn för delägarna av varumärket Strandängskött är engagemanget. Något som i Per Inges fall sammanfaller med högre värden än avkastning.

  Per Inge gör en gest mot kaffebrickan och det hembakta som tecken på att samtalet är slut och det är dags för fika och summerar sedan:

   – Tillfredsställelsen att kunna gå ner på ängen en morgon och plocka en bukett blommor som man sätter på frukostbordet och njuter av kan inte ersättas med pengar.

 

 

Åke Högman

 

 

Kommentarer inaktiverade.