Skånsk landsbygdskraft

Lantbrukare Ekelund stöder stöden på sitt vis

Lantbrukare Bengt Ekelund driver både konventionellt och ekologiskt lantbruk en mil utanför Ängelholm. Han är kritisk till vissa av miljöersättningarna inom Landsbygdsprogrammet. Samtidigt tycker han att en del har gjort skillnad till det bättre. En del miljöåtgärder tar också lite extra av hans tid, det bidrar han gärna med.

 

Bengt Ekelund Foto: Åke Högman

Det är en dag när solen ligger på och tofsviporna knycker över fälten. En svag nordvästan kommer in från Skälderviken och Bjäre. En dag för skjortärmar. Vi står ute vid det gula ”rapsastycket” cirka femhundra meter från gården längs Gamla Malmövägen, en mil utanför Ängelholm.

  Lantbrukare Bengt Ekelund kisar mot solen och pekar ut över sin senaste anlagda våtmark:

  – Vi lät göra den förra året, ett samarbete mellan mig en granne. Tre dammar i den här dalsänkan som alla har förbindelse. Som du kan se så är här viss algblomning och det tyder ju på att det kommer näring till vattnet i form av kväve och fosfor.

  Bengt har fått stöd genom ”Utvald miljö” som ger restaureringsstöd bl a till just våtmarker. Nittio procent täcktes ekonomiskt och sedan la Ängelholms kommun till de resterande tio.

  – Vad som är påtagligt är att fågellivet har fått en skjuts. Nu finns här fåglar som överhuvudtaget inte har funnits åt det här hållet: svanar, gravänder, knipor, strandpipare, sothöns och tofsvipor. Ja till och med strandskator som aldrig har varit här tidigare. De och tofsviporna häckar ute i sockerbetsfältet.

  Vi tar oss tillbaks till gården medan Bengt berättar om den första våtmarken som han anlade för drygt tio år sedan, inte långt från Vege Å. Där är jordarna lättare än de sträva lerjordar som vi nu passerar, därför betydligt mer urlakningskänsliga.

  – Vi gjorde en enkel lösning, en utgrävning som vi fyllde med vatten och en vall så att det inte rann direkt ut i ån. Det har fungerat bra, jag har satt in två gräskarpar som håller den fri från växter på ytan, de rensar bort rätt bra de rackarna. Fast nu börjar det bli dags att dra upp vass och säv, tanken är att jag ska kompostera det under ett år och sedan köra ut det på åkern.

 

Regelverket sätter stopp

 Han tog sig ett arrende 1977 här alldeles intill och fyra år senare köpte han och hans fru gården av Bengts far. Sedan har det växt. Idag har han 125 ägd ha för konventionellt jordbruk och ett arrende på 40 ha där han driver ekologiska odlingar.

  Vi sitter under ett träd i den välskötta trädgården på baksidan av huset. Trädet i blom.

  – Jag har också skyddszoner runt alla dammar, tre märgelgravar som jag rensade ur för en del år sedan med hjälp av en grävmaskin. De användes som soptippar förr av folk, så vi hittade kylskåp, tvättmaskiner och nästan en komplett Morris. En av märgelgravarna har ett helt fantastiskt vatten nu, en oas mitt i ett fält.

  Bengt pekar ut mot ett av rapsfälten.

  – Sedan har jag kulturstöd, där mitt i fältet står två solitärträd. De är i vägen kan jag lova. Jag har också stöd för en allé, markvägar och lite småvatten.

  Han lämnar även vändtegar sådda med gräs istället för att så ända ut till trädridåerna.

  – Det gynnar viltet om inte annat.

  Däremot har han inte fånggrödor. Marken är för lerig för att klara vårplöjningen och så finns bekymret med renkavle.

  – Jag skulle kunna ha fånggröda på de lättare jordarna, men då är man inne i programmet och uppbunden på fem år. Det innebär också att du måste ha 25 procent av det i vårsådden. På en del fält hade det i och för sig fungerat, men regelverket sätter stopp för min del. Jag skulle kunna ha det på en 5-6 ha. Är jag med i programmet så måste jag ha det på 30, så då blir det inget alls.

 

Inte färgen man skördar

 Bengt menar att det är viktigt att ta sitt miljöansvar. Han utnyttjar alla miljöersättningar som han har möjlighet till. Men man kan också göra mycket själv. T ex att lägga ner extra arbete för att slippa en besprutning.

  – Jag har konsekvent radrensat betor sedan jag började 1977. Om du gör det effektivt så slipper du minst en sprutning. Jag vet att både rådgivarna på HIR och säljarna på Lantmännen tycker att jag använder för lite bekämpningsmedel vad gäller betorna, men om man hela tiden kör när ogräset är smått så går det. Då tar man nästan allt. För de som ändå står emot så plockar jag in några skolungdomar i juli som inte har något emot en extra slant för att dra lite molla.

  – För det är ju så att ju bättre betor du har, ju mindre kväve behöver de. Med sämre betor får du peppra på med lite extra för att få den gröna granna färgen, samtidigt så är det ju inte färgen du skördar.

 

Timing kommer med åren

 Hur ser han då på när miljöfrågorna möter den krassa ekonomiska verkligheten?

  – Så hög skörd som möjligt, med så bra kvalitet som möjligt till så låg miljöpåverkan som möjligt.

  Att vara i rätt tid med allting är hans absoluta framgångsrecept för balansen mellan ekonomisk vinning och miljöfrämjande arbete. Med viss förnöjsamhet berättar han om betinspektören som sett honom i full gång sent en påskafton och nämnt det för en av hans grannar som svarat; ”Ja, det är väl den lyckligaste påskafton Bengt haft”.

  – I rätt tid med allting, så är det. Inte komma en dag för sent med en bekämpning, men inte heller vara för tidig bara för att det ska göras. Man får vara väldigt flexibel, gå upp fyra på morgonen och kolla om det blåser, om det gör det så kan du gå och lägga dig igen, annars får du väl vara trött den dagen, det är väl inte mer med det. I veckan var jag ute från nio till elva på kvällen eftersom vinden hade lagt sig.

  Känslan för timing kommer inte med en gång, det är något man lär sig med åren. Det kräver också en förstående familj

  – Det är inte alla femtioårskalas man lyckats komma till om man säger som så.

 

Differentierat stöd

 Man skulle blunda rätt rejält med båda ögonen om man beskrev Bengt som odelat positiv till de ersättningsformer som finns. Han har ju redan tidigare under samtalet varit inne på det här med fånggrödan och nu dyker det upp igen:

  – Bättre att få den insådd ett år av fem, istället för noll år av fem. Återigen; det skulle vara mycket mer flexibelt. Jag har definitivt ett fält där jag skulle kunna ha fånggröda men regelverket omöjliggör det.

  Vad gäller skyddszoner säger han:

  – Jag får verkligen hoppas att det fortsätter, de gör nytta. Inte bara för att de skapar ett avstånd mellan vattnet och fältet, utan ofta ligger ett vattendrag i en svacka och där finns också risk för jorderosion. Dels vid snösmältning och vid kraftiga regn. Det är alldeles otroligt vad en gräsbevuxen jordkant stoppar jordpartiklar effektivt.

  Bengt menar att även om det ekologiska programmet inte är så speciellt väl anpassat för skånska förhållanden så skulle han kunna skapa en helt igenom rationellt fungerande ekologisk verksamhet. Men…

  – Då blir jag av med min sockerbetsodling, för det är ingen som tar emot ekologiska sockerbetor och för att skapa en bra ekonomisk mix för verksamheten är sockerbetorna väldigt viktiga.

  Dags att avrunda. Vi pratar en stund om allt det andra som gör livet som lantbrukare gott. I Bengts fall att se grödorna växa och nyfiken på hur det ska komma upp. Att följa djurlivet, att se fem glador på rad efter traktorn i jakt på mask, rådjurskid i skogsbrynet, fågellivet som nu har ökat med anläggandet av den nya våtmarken.

  Sedan återkommer han till ersättningsformerna:

– Som det är idag får du dina 1 300 kr oavsett om du driver ett bruk i Karesuando eller på Söderslätt i Skåne. Stödet måste differentieras på samma sätt som gårdsstödet för att gynna ekologisk produktion i de områden där miljöbelastningen är som högst.

  När han som sista fråga får önska något som skulle generera ett bättre utfall för hans verksamhet så tänker han en bra stund. Säger sedan:

  – Tänk om man kunde korsa ett gräs med vete och få fram en perenn. Det skulle göra att marken blev bevuxen året om och hindra erosion. Det hade varit fantastiskt. Ja och så en biogasanläggning i närheten så kunde jag odlat vall, fast det kanske kommer en dag.

 

Åke Högman

 

Kommentarer inaktiverade.