Skånsk landsbygdskraft

Stärkande projekt för potatisodlare

Projektledare Anita Gunnarsson och lantbrukare Nicklas Göransson har vidareutvecklat ett s k Erfa-projekt. Detta tillsammans med företaget Lyckeby Starch AB. De har skapat ett forum för förmedling och skapande av kunskap kring stärkelsepotatisodling.

 

”Skånsk landsbygds kompetens och innovation har ökat.”  

Anita Gunnarsson

Anita: Vi talar ju utifrån det projekt som vi bedriver här på Lyckeby och då tycker vi absolut att det är så. Projektet syftar till att öka deltagarnas tilltro på den egna förmågan att lära sig. I vår metod lutar vi oss i hög grad mot Kolbs lärocykel. Vi jobbar mycket med gemensamt lärande inom ramen för en metod som heter ”Participatory learning and action”, eller med en svensk term som jag gillar: ”Deltagardriven utveckling”. I hög grad handlar det om att komma bort från det s.k. top-down-tänkandet, d v s den hierarkiska modellen som utgår från att all kunskap skapas av forskare och från dem går via experter (rådgivare) ”ner” till lantbrukare. 

Nicklas: I början var en hel del skeptiska till vad de här verktygen skulle kunna tillföra. Sedan kommer man fram till någon slags gräns och när man gått över den så går det lättare och lättare. 

Anita: Vi har kört för fullt sedan ett år tillbaka men det här började redan 2009 som ett förprojekt. Då var tanken att det skulle drivas som ett traditionellt Erfa-projekt, d v s ett forum för förmedling av kunskap, i det här fallet kring stärkelseindustrin. När jag blev inkopplad några månader efter att man satte igång så kände jag att jag ville utveckla det just genom ”Participatory learning and action”.

 

Vad var anledningen till att ni startade? 

Niklas Göransson

Nicklas: Stärkelseproduktionen stod inför den avreglering som nu är genomförd. Det var lätt att inse att det skulle föra med sig ökade krav på effektivisering, samt givetvis att konkurrensen skulle öka, både inom stärkelsenäringen men också från andra produkter. Man satte då, runt 2009, höga mål och insåg tidigt att man måste satsa på kompetenshöjande åtgärder. 

Anita: Ursäkta att jag säger det, men jag tycker rent ut sagt att traditionella fältvandringar ofta är tråkiga. Det blir mycket av top-down vare sig man vill eller inte, d v s experter som pratar över huvudet på lantbrukarna. I Europa i stort kan man nu se en förändring på den här punkten. I Sverige skrev Karin Eksvärd nyligen om arbetssättet i sin avhandling ” Exploring New Ways. Systematic Research Transitions for Agricultural Sustainability”. Deltagardriven utveckling är något som delvis tagits fram inom SIDA, med fokus på utvecklingsländer. Det är klart att det fanns de som var skeptiska mot det här och menade att lantbrukarna här är alldeles för välutbildade för en sådan metod, fast det är ju inte det som är poängen, utan i första hand synsättet, inställningen och pedagogiken. När vi nu jobbat med det på vårt sätt och enligt våra förutsättningar så hörs det plötsligt paradoxalt nog röster för att metoden inte går att använda i utvecklingsländer, att den är alldeles för avancerad.

 

Hur många deltagare har ni? 

Nicklas: För närvarande har vi fem grupper med sammanlagt 65 deltagare. 

Anita: Fast tanken är att man aldrig ska sluta, i alla fall med tänket. Lärocyklerna syftar till en ständigt växande spiral som ska stimulera till ett ständigt pågående lärande.

 

Tippning av potatis Foto: Hans Jonsson

Vilka mål har ni? 

Nicklas: Det lättaste är att man kontinuerligt mäter antal kilo producerad potatisstärkelse per ha vilket ger ett mycket konkret utfall. 

Anita: Andra mål är öka antalet experiment och utvärderingar som deltagarna genomfört. Vi vill gärna att man årligen prövar något nytt. Som exempel kan jag ta bladmögelbekämpning. Här har man länge pratat om att man måste ha timing i sitt arbete- nu finns det datorverktyg som man kan använda för att hitta rätt bekämpningstidpunkt. Av projektets deltagare har 34 stycken valt att prova verktyget och de flesta har varit nöjda med det. 

Nicklas: Ett annat exempel är djupluckring. Här har vi nått väldigt goda resultat. Först var de flesta skeptiska och tyckte att redskapen var alldeles för dyra, men när man sedan fått se möjligheterna så har man ändrat sig. Här kan man också tydligt se hur lantbrukarnas egna kunskaper kan bättra på vad forskare och experter har stakat ut. Fyra lantbrukare har byggt egna koncept för djupluckring. Vi vill förena nya tekniker med traditionella fältförsök men jag vill också betona att det är OK att inte göra experiment och att man ändå kan tillföra mycket. En annan viktig pusselbit är att vi har en duktig projektledare, Joakim Ekelöf, som driver fram en bra dialog mellan forskare, experter och lantbrukare.

 

Anita Gunnarsson och Nicklas Göransson

Så vilka är framgångsfaktorerna? 

Nicklas: Resultat är mycket viktigt. Om inte lantbrukarna känner att de får ett ganska omedelbart utbyte av träffarna så tröttnar de. 

Anita: Det är ofta så att det som forskats fram av andra måste ”stukas till” för att fungara bra på den enskilda gården. Det är ett tydligt exempel på hur lärospiralen kan snurra uppåt. I vårt arbete är det vår uppgift att ibland se till att extern kunskap tillförs. T ex köpte vi in spjutspetskompetens om sprutteknik – det kalaset kostade rätt mycket men utifrån det kunde vi köra fem mycket innehållsrika dagar.

 

Hur har landsbygdsprogrammet påverkat ert arbete? 

Anita: Självklart har vi varit hjälpta av landsbygdsprogrammet, annars hade det varit svårt att avsätta så stora resurser för kompetenshöjning som vi gjort. Här har Länsstyrelsen och Lyckeby samverkat på ett mycket bra vis. Det här behövs verkligen, inte minst för att höja konkurrenskraften, annars kommer de enskilda lantbrukarna att få det svårt.

Nicklas: Inom stärkelseindustrin har tilltron vad vi gör inom ramen för det här projektet blivit allt större.

 

Vad ser ni som de kommande utmaningarna? 

Nicklas: En mycket viktig utmaning är att fortsätta att hålla lantbrukare intresserade, att skapa motivationen för att våga satsa vidare. Samtidigt är också utmaningen att nå ut med det vi gör och de effekter det redan fått och med största säkerhet kommer att få. Ytterst att hitta de segment på marknaden där vi kan vara kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga. Det är också en stor utmaning behålla den omfattning av produktionen som vi har idag.

Anita: Behålla omfattningen är mycket viktigt, inte minst för att arealen har minskat med 13-14 % mellan 2010-2011. Här har vi stor hjälp av landsbygdsprogrammet som ger oss resurser.

 Nicklas: Detta förenat med entusiasm och kontinuitet, det är en stor del av våra framgångsfaktorer; att vi visar att det faktiskt finns stora möjligheter, detta genom att ständigt uppmuntra till utveckling.

Kommentarer inaktiverade.