Skånsk landsbygdskraft

Rätt kunder ger rätt pengar

Lantbrukare Bengt Persson är medlem i LRF:s riksförbundsstyrelse. Han är också styrelseordförande i Stiftelsen Lantbruksforskning. Han menar att utan tillväxt så urholkas lönsamheten men att potentialen finns och att kompetensutveckling är en helt avgörande fråga.

 

Bengt Persson

Landsbygdsföretagens lönsamhet och bärkraft har ökat. Vad säger du?

– Det är lite trixigt att bedöma lönsamheten. De mätningar som görs är enbart inriktade på det traditionella jordbruket. Dessutom mäter man med fel parametrar, med areal, kilo och liter, vilket gör att man får fram mycket annorlunda resultat i förhållande till det vanliga näringslivet. Man mäter inte på det som egentligen skapar intäkter. Vad det sedan gäller övriga landsbygdsbrukare så finns det alltså ingen statistik, man kan bara anta utifrån sina egna observationer att det skett en ökning i utbudet. Huruvida det också innebär en lönsamhetsökning är svårt att säga.

– Man måste också skilja på lönsamhet och tillväxt. Utan tillväxt urholkas lönsamheten. De senaste åren har t ex löneökningarna ökat konstant med några procent. De tickar upp vartenda år, vilket innebär att du måste fundera på produktiviteten och över tid ha koll på hur du växer omsättningsmässigt. Annars har du inte en tillräcklig bas att bygga lönsamhet på och då måste du rationalisera bort folk. När man till slut är nere på en anställd då börjar det bli tufft. Mer tillväxt och fler heltidssysselsatta, då kommer också lönsamheten.

 

Vad finns det för utmaningar framöver?

– Jag tycker att man måste börja göra mätningar på ett annat sätt. Jag efterlyser också en syn som skulle kunna innebära att lantbrukarna och de övriga landsbygdsbrukarna kan mötas inom ramen för affärsutveckling. Att man som lantbrukare på ett helt annat sätt än idag t ex saluför sina produkter med hjälp av gårdsbutiker. Många gånger tänker ju de senare på ett helt annan sätt än vad man gör inom det konventionella jordbruket.

– En övergripande parameter är också att jordbruket arbetar med ändliga resurser, så i framtiden måste man utifrån ett hållbarhetsperspektiv även väga in det. Vilket också gör att man i långt större utsträckning måste söka och finna alternativa lösningar, från produktion till distribution.

 

Hur ska företagen bli ännu mer lönsamma?

– Det hänger på företagaren. Det är en fråga om egen förmåga och vilja i förhållande till hur man bl a hanterar regelverket. Potential finns för en ökad lönsamhet.

– En viktig förutsättning är att landsbygdsservicen finns kvar. När knutpunkter som skolor och annat försvinner så utarmas nätverken och med dem möjligheterna till befruktande kontakter. Där tycker jag att samhälle och kommuner har bommat den mjuka delen. Spänningen mellan stad och land har ökat och att det finns en gradskillnad i inställningen mellan storkommuner och de mindre. Om inte folk har möjligheter att mötas så ökar spänningarna. Här har samhället en stor uppgift. Mycket av det som landsbygdsprogrammet uppmuntrar i form av företagande motarbetas i de konkreta fallen av grannarna.

 

I hur hög grad kan landsbygdsprogrammet stötta?

– Jag har, inte minst genom mitt uppdrag hos Stiftelsen Lantbruksforskning, förstått att entreprenörer och eldsjälar inte går att administrera fram. Man kan inte kommendera innovationer, det finns inte på kartan. Det fungerar inte heller att skapa det genom att pytsa in massor med pengar. Det finns ingen given koppling mellan mycket pengar och spännande nytänkande. Fast lite smörjmedel behövs såklart och även här har landsbygdsprogrammet en uppgift att fylla.

– Så länge inte regeringen förenklar för nystartande företag så behöver de hjälp med att tråckla sig fram på bästa möjliga sätt i förhållande till alla regler och förordningar. Som entreprenör är man inställd till 110 procent på att utveckla sin verksamhet och då finns det väldigt lite tid för det administrativa. Så vad landsbygdprogrammet ska bidra med är stöd under processen att hantera regelverk m m. Så visst, det behövs en bottenplatta för att kunna komma ut ur startblocken.

 

Hur ska landsbygdsprogrammet bli ännu bättre?

– Idag har investeringsstöden alldeles för långa handläggningstider, dessutom råder otydlighet och beskeden måste bli mycket mer raka. Dessutom tycker jag att de borde bli periodiserade över ett stycke tid. Som det är idag så är pengarna slut när de är slut, det är många gånger inte så främjande för verksamheten.  Landsbygdsprogrammet ska inte heller vara för plottrigt eller för spretigt. Här har Länsstyrelsen en viktig uppgift, också i förhållande till EU, departementet och Jordbruksverket. Väl sammanhållna linjer och tydliga styrmekanismer.

 

Du har ett starkt engagemang för kompetensutveckling, vad måste göras?

– Vad gäller kompetensutveckling så behövs en revolution. Inte minst för att skapa en brygga mellan forskning och lantbrukare samt landsbygdsbrukarna. Vi har en icke-sammanhållen kunskapsutvecklingskedja. En internationell jämförelse visar att vi är näst bäst i Europa på att satsa på forskning och näst sämst på att finna avyttring för den. En av anledningarna är att man inom den akademiska världen har för stort fokus på de akademiska meriteringskriterierna. Vad vi behöver är sätt att hantera nyföretagandet. Det finns ett embryo till en inkubator i Alnarp, men det räcker inte på långa vägar. Det behövs mötesplatser, bättre rådgivning, nätverk. En kunskapsspridning som är tillgänglig i en helt annan omfattning än idag. Vi måste hitta sätt att få ut kompetensutveckling på ett sätt som skapar affärer ute i lantbruksföretagen. Vi behöver kunskap som skapar affärsdriv.

– I ett projekt så sammanförde vi forskare och lantbrukare men det gick inte vidare på grund av ”språkbarriären”. Här kan man behöva rådgivare som ”tolkar”. Fast även de behöver vässa sig, de behöver bli mer kompletta. En lantbrukare eller landsbygdsbrukare har behov av en helhetstäckande rådgivning som innefattar allt: ekonomi, idéutveckling och distribution med mera. Det behövs också en kunskapshöjning på kommunikationsområdet. Man behöver verkligen analysera sin potentiella marknad för att se vilka som är ens kunder. Ska du skapa tillväxt och lönsamhet då måste du ha bättre koll på var du säljer dina grejor. Jag har träffat lantbrukare som på fullt allvar sagt att de inte har några kunder, de är bara utsädesproducenter; man har haft en så stabil avsättning att man inte ser kundperspektivet. Det tror jag inte håller längre i en allt mer internationaliserad och konkurrensutsatt värld. Får man rätt kunder så får man också rätt pengar. Även på kommunikationssidan kan landsbygdsprogrammet bidra i stor utsträckning.

Kommentarer inaktiverade.