Skånsk landsbygdskraft

Nya vindar

Henrik Nilsson arbetar som skogsförvaltare på Susab. Inom verksamhetsområdet, som består av Skåne, Småland, Blekinge och Halland, administrerar man 40 större skogsegendomar.

 

Foto: Eddie Granlund/Johnér

 

Arealen ädla lövträd ökar, vad säger du om det påståendet?

– Ja, det stämmer. Något som även jag bidrar till. Jag gillar ju ädellövskog så jag försöker ju ”sälja” in den till de skogsägare vars mark jag förvaltar. Skogsbruket är ju fortfarande i hög grad dominerat av gran och jag tycker att det är viktigt att skapa nya miljöer. Dessutom finns det idag en ökad insikt om att det kan vara bra att inte lägga alla äpplen i samma korg, något som bl a ett par omfattande stormar har visat vikten av.

 

I korta drag, hur har utvecklingen sett ut?

– När jag började på sjuttiotalet som skogstjänsteman så kom bokskogslagen. Jag minns att det blev ett himla liv på en del skogsägare som blev upprörda över att de inte fick göra som de ville. När jag sedan blev skogsmästare 1984 så kom ädellövskogslagen, något som kom att skapa skarpare fokus på just det typen av träd, vilket också var bra, innan hade man inte pratat om ädellöv. De här lagarna har absolut fått avsedd verkan i den meningen att de bättrat på beståndet.

 

Finns det speciella särdrag för Skåne?

– Skåne har alltid haft en större blandning, vilket har varit stimulerande. Jag har efter hand fått ökade möjligheter att utveckla mitt intresse för ädellövträd och dessutom se planteringar av sådana genomförda i praktiken.

 

Hur ser du på Landsbygdprogrammets inverkan?

– Som jag sa tidigare så inser allt fler värdet av att ha mer differentierade skogar. Här har landsbygdsprogrammet spelat in, pengar är ett viktigt instrument att styra med. Brytpunkten i pengar för att odla löv istället för gran är hög. Löv är helt klart förenat med högre kostnader, för plantor, för inhägnader som skydd för djuren. Det är också mer arbete rent generellt.

 

Finns det nackdelar med programmet?

– Landsbygdsprogrammet är alldeles för byråkratiskt. Det kan faktiskt leda till att man inte orkar fullfölja sina idéer om ett mer blandat skogsbruk. När jag lägger örat mot marken och lyssnar så hör jag något som kan liknas vid en halv revolution mot, som man uppfattar det, EU-byråkrati.

 

Hur ska det kunna bli bättre?

– Jag anser att man måste lägga beslutanderätten betydligt närmre distrikten där man är insatt i de faktiska förhållandena. Flexiblare system fångar upp de lokala variationerna och behoven långt bättre. Jag har en känsla av att man idag gömmer sig bakom EU i den meningen att man överdriver regeltolkningarna till EU:s favör, detta för att både ha hängslen och livrem på sig, till nackdel för de som behöver stöden. Sedan måste man givetvis följa lagar och regler, men det en annan sak.

 

Vad talar för en positiv utveckling?

 – Intresset för ädellövskog samt medvetenheten för naturvärden har ökat. Exempelvis är skogsägare och naturvårdsvänner idag villiga att diskutera sådana här frågor, det förekom inte för tjugo år sedan. Systemet måste bli ännu bättre på att fånga upp de nya vindarna. Det måste bli enklare att ta till sig stöd och ersättningar

Kommentarer inaktiverade.