Skånsk landsbygdskraft

Ingela Löfquist, HIR Kristianstad: ”Mer driv!”

Ingela Löfquist är rådgivare på Hushållningssällskapet i Kristianstad. Hon håller med om att det skånska jordbruket har minskat produktionens miljöpåverkan, men önskar att man kommit mycket längre. Hon menar att vägen att gå är ekologiskt jordbruk, större satsning på de yngre och att man i ännu högre utsträckning får med sig de mest professionella lantbrukarna.

Ingela Löfquist

Vilka är din primära kundkrets? 

– Lantbrukarna. Jag försöker ge dem ett bra underlag för beslut som gör att deras företag kan växa.

 Det skånska jordbruket har minskat produktionens miljöpåverkan. Vad tänker du när du hör det?

 – Jag tänker att vi borde ha kommit mycket längre med det ekologiska lantbruket och känner en viss frustration över att det inte är så. Vi har inte lyckats fånga tillräckligt många personer. Jag ser att det finns möjligheter, men det är trögt. Försiktighet och bekvämlighet står emellan och där har vi inte riktigt lyckats nå fram. Samtidigt finns det massor av möjligheter, för det ÄR många som lyckats ta steget.

 Vilka är förklaringarna till att det går trögt?

 – Tradition är säkert en del av förklaringen. Vad som är bra är att vi har tämligen väl ställt i Skåne. Men har man det bra så har man inte så stor förändringsbenägenhet, har man det kärvt så ser man på alternativ. Den skånska jordens kvalitet gör att många klarar sig fint, utan att behöva samverka med andra. Går du lite längre upp i landet så är det på lite annat sätt, där måste man vara lite mer förändringsbenägen och även våga sträcka ut handen till andra och därmed bryta mönster. Det är också så att vi har mycket specialodlingar, av t ex grönsaker, som fungerar bra. Om du driver en specialodling och t ex ska sluta med kemisk bekämpning så är risken att det ska gå fel mycket större, än om du t ex har mjölkkor. Så det finns absolut en viss fog för försiktigheten. Går vi längre upp i landet så odlar man vall, man har mycket mer djurproduktion. Det här gör att det steg som en lantbrukare med djur i Västergötland ska ta för att förändra sitt företag till ekologiskt är mycket mindre jämfört med en lantbrukare med växtodling i Skåne. Fast jag skulle ändå vilja önska lite mer jäklar anamma och driv här nere!

 Hur får man det drivet?

 – När vi började vårt arbete med att skapa ett ekologiskt alternativ så stängde vi dörren för de konventionella: ”Det här är för ekologiskt, det intresserar inte dem”. Vi borde försökt få med även dem, då hade många fler kommit till de gemensamma mötesplatser som vi skapat. Det ska vi ta fasta på framöver. Vårt huvudfokus ska vara på odlingen i sig, oavsett om den är konventionell eller ekologisk, och därifrån skapa en korsbefruktning för framtiden. Vi hade en maskindag här i somras, och då kom både grannar och en hel del från det konventionella lantbruket. Det var en blandning som skapade en dialog och en förståelse, mer sånt!

 – Sedan är det ju också åldersstrukturen…

 Är yngre mer förändringsbenägna än andra?

 – Det finns äldre som också är på hugget, men generellt ja. Vad som nästan är paradoxalt är att skolvärlden, främst lantbruksskolorna fortfarande är lite konservativa, även om det har blivit bättre. Där borde vi försöka göra skillnad framöver. Argumenten man då och då hör från sådant håll är att vi i hög grad måste ha konventionella lantbruk annars räcker inte maten till jordens befolkning.

 Är ekologiska jordbruk automatiskt miljövänliga?

 – Nej, i fel bondes händer så kan även de ge stora läckage, men, och det är ett stort men, ekologiska lantbruk använder aldrig kemiska bekämpningsmedel. Detta gör att ingen ekolantbrukare bidrar till bekämpningsmedelsrester i vattendragen. Det tror jag att man glömmer i klimatdebatten, och vattnet är en tickande bomb om man tittar en 10-15 år framåt, om vi inte tar det på mycket stort allvar.

 Var ligger utmaningarna?

 – Långsiktig hållbarhet. Jag tror inte på ett koncept där vi använder kemiska bekämpningsmedel. Jag tror att vi i längden måste se till att vi håller vårt vatten rent. Det sägs att vi har kontroll, men den mix som finns i allt vatten vi har är en tickande bomb. Så för att vi långsiktigt ska kunna försörja oss så måste vi bruka, inte missbruka jorden. Ta t ex den globala problematiken med soja. Företag kör över lokalbefolkningen i olika länder för att producera foder för våra kor, på ett sätt som både förstör deras miljö och deras hälsa. Det struntar vi i, vilket är osmakligt och icke hållbart.

 – Det finns en hel del studier som tittar på en värld med begränsade resurser där ekologiskt just är möjligheten för dem att komma ur det. Inte minst beroendet av de stora multinationella företagen, som har en väldig makt. Det är vår utmaning, vi måste jobba med alternativen. Med de insatser vi gör idag så skulle skördarna var betydligt högre, vi har alltså en odling som inte är hållbar, bördigheten har minskat.

 Hur ska ni få de yngre ännu mer intresserade?

 – Vi måste jobba med dem, ge dem möjligheter och då har t ex Länsstyrelsen en stor möjlighet att styra. Det krävs massor med kapital att starta ett företag, är du yngre så är det svårt att få lån från banker och där har Länsstyrelsen ett spelutrymme. Här ska vi hitta möjligheter både när det gäller investeringar och kompetensutveckling. Strukturerna i sig begränsar. Man beklagar sig att vi inte har ungdomar, men för fasiken se till att fördela resurserna på ett annat sätt då, låt stöden i högre grad gå till de yngre, sätt en åldersgräns!

 – Länsstyrelsen måste jobba mer med att påverka förutsättningarna. Här finns en uppgift, att prioritera de yngre. Visst vi har startstödet, men det finns andra åtgärder och de måste vara betydelsefulla. Investeringsstödet är en glasklar grej, satsar du på någon som är trettio så kommer han eller hon att vara lantbrukare i trettio år till. Jag tror inte att vi kommer att få mycket mer resurser så därför måste vi styra dem och det gäller också rent allmänt för kompetensutvecklingen. Det är viktigt att man tänker till, både med stödregler, och kompetensutveckling för att skapa de goda exemplen.

  Vad kännetecknar de som är mest engagerade i ekologiskt jordbruk?

 – När jag började för tjugo år sedan var det för att rädda världen. Vi kände att vi var tvungna att göra något och det tycker jag i och för sig fortfarande. Den gruppen var väldigt målinriktad på det ideologiska. Från början var visserligen ekonomin också viktig, men inte alls så viktig som idag. Det har gjort att man får brukare där odlingen, produktionen, kompetensen och lönsamheten blir mycket viktigare, samt att man också intresserar sig för hur man kan ta hjälp av tekniken. Där ser vi en stor förändring.

 Vad efterfrågas ute bland dina kunder?

 – Individuellt anpassad rådgivning. Inom rådgivning pratas det mycket om de stora organisationerna och de stora strukturerna. Kommer du ut till lantbrukaren så vill man istället ha mycket bättre lokalt fokus och främst vad gäller den individuella verksamheten. Alla vill ju tjäna pengar, det är en förutsättning att återinvestera och utveckla företagen. Samtidigt så pratar vi idag mer övergripande och mer strategier än tidigare. Så två spår har fördjupats: fältarbete och strategier för det enskilda företaget.

 Vad tycker om tanken på ett utbildningsobligatorium?

 – Jag tycker att man kan ställa ett grundkrav, att man verkligen förstår vad ekologisk odling innebär, men ibland när Länsstyrelsen ställer krav så tenderar det att bli fyrkantigt och då förlorar det sitt syfte. Det gäller att vara kunskapshöjande på ett flexibelt sätt. Det är genom individuell rådgivning som man får bäst utdelning på pengarna. Den dialogen leder längst och leder för många fram till en utvecklingsresa som gör att man t ex går över till ekologisk odling.

 ”Det skånska jordbruket har minskat produktionens miljöpåverkan”. På vilket sätt har ni bidragit?

 – Vi har bidragit genom att föra ut en del av den nödvändiga kunskapen och bidra med verktyg för en omställning till ekologisk produktion. Vi hjälper lantbrukaren med bättre beslutsunderlag, varigenom han eller hon lättare kan undvika de fallgropar som finns. Rådgivarens absoluta styrka är att man ser och hör så mycket. Vad jag egentligen gör när jag är ute på kundbesök är att jag packar min väska med mina kunders erfarenheter. Jag lyfter fram dem och sammanfattar dem tillsammans med forskningsresultat och min kunskap och kan därför peka på vad som fungerar och vad som inte gör det. Det är en stor del av framgångsfaktorn, samt att man ger dem möjlighet att komma in i ett nätverk.

 Vilka andra utmaningar framöver kan du se?

 – Få ihop miljödebatten rätt. Vi blandar ihop saker, som t ex det nu nästan klassiska argumentet: ”Du kan ta bilen till affären bara du inte köper en köttbit av nöt”. Den stora utmaningen för svenskt lantbruk är helhetsgreppet och skapa en grundkunskap och förståelse om hur de biologiska processerna fungerar.

 

  Åke Högman

Kommentarer inaktiverade.