Skånsk landsbygdskraft

Led med sked – Matvandringar

Monica Frangeur startade sina matvandringar vid Brösarp för åtta år sedan. Att smakvandra under fem-sex timmar, sammanvävt med intressant information, var då något helt nytt. Nu ser hon med glädje på den utveckling som skett vad gäller upplevelser och nya produkter men höjer ett varningens finger för en alltför omfattande kopiering.

  

 

Monica Frangeur Foto:Katarina Borgstrand

Attraktionskraften för det skånska landskapet, landsbygden och den skånska maten har ökat, vad säger du om det?

– Ja, det har den, visserligen är det många som har gjort ett mycket gediget arbete, men det är ju inte bara Skånes förtjänst. Det finns också en trend i sökandet efter det naturliga och ursprungliga vad gäller maten, något som kopplas till landsbygden och landskapet, för det är ju där källan finns. Även i ett globalt perspektiv kan man se de här tendenserna, i allt från stadsodlingar på tak, balkonger och i parker till kolonilotter utanför städerna. Eftersom Skåne är ett landskap med goda förutsättningar vad gäller mat, inte minst för att en stor del av Sveriges livsmedelsproduktion är centrerad hit, så blir följden att attraktionskraften ökar. Hästkött-skandalen är ju också någonting som gett upphov till en viktig diskussion kring det äkta och genuina och för hur saker verkligen produceras.

 

Kan du se andra följder av den här trenden?

– Idag är man intresserad ända ner i tjugoårsåldern. Trender är ju ofta någonting som snappas av yngre människor väldigt snabbt och det växande matintresset går allt längre ner, även på ett genuint vis, det är inte bara att man pratar och säger att man är vegan, utan man har koll, på ursprunget och närheten till landsbygd och natur. En annan viktig grupp är våra nya svenskar. De har ofta med sig en genuin matkoppling från sitt hemland. Det här är något som man definitivt kan bygga vidare på och göra jättespännande saker av.

 

Hur passar dina matvandringar in i den här kontexten?

– Mitt syfte var att jag ville lyfte fram själva livsmedelsproduktionen. Självklart den småskaliga men också den stora och breda, både ur ett skånskt, svenskt och globalt perspektiv. Min ursprungsidé, som jag inte har ändrat, var att erbjuda en upplevelse som inte fanns men som jag själv skulle ha velat uppleva. Idag har jag har två anställda under högsäsong, det har också växt på det viset att det inspirerat ett stort antal andra företag att sätta igång med andra liknande arrangemang ute i naturen.

 

 

Monica med grupp Foto: Katarina Borgstrand

Hur har markägarna ställt sig till dina vandringar genom åren?

– Innan jag satte igång så var det oerhört nervöst, för det är ofta lättare att säga nej än att säga ja. Det var flera dygns sömnlöshet innan jag vågade fråga den första, men jag hade sådan tur så att den första reaktionen var: “Vi provar och ser”. När de första hade sagt ja var det också lättare att få med sig resten. Fortfarande har jag den största respekten för markägarnas intressen, det är verkligen en balansgång och min verksamhet måste vara så lite störande som möjligt.

 

Vad är viktigt för en ökad förädlingsgrad?

– Det finns ju landsbygdsprogram för hela Europa som går ut på att vi ska ha en levande landsbygd. Då är maten många gånger en väldigt viktig kugge, på grund av att man uppenbart producerar mycket av den på landsbygden. Så programmet är en oerhört betydelsefull förutsättning för att attraktionskraften för maten och landskapet ska fortsätta öka.

 

Ser du några hinder?

– Något som har gjort mig väldigt arg och även andra företagare, är att folk uppmanas att kopiera det som redan finns. Det kommer från aktörer som jobbar med aktiviteter för att utveckla mat- & turismföretag, bekostade av medel från landsbygdsprogrammet. I både Skåne och andra svenska landskap uppmanas deltagare i olika aktiviteter att kopiera andra när de skall utveckla sina företag. Rubriker som: ”Det är inte fult att kopiera…” har använts för att lägga ut texten kring hur bra det är att gå ut och ta godbitarna av vad andra redan uppfunnit. Det spär ut marknaden. Istället bör man uppmana folk att inspireras och utveckla nya saker, d v s lita på sin egen uppfinningsrikedom. Jag köper in från ett femtiotal småskaliga livsmedelsförädlande företag. Många är förtvivlade över det här kopierandet. Dessutom tar det bort deras egen vilja att jobba innovativt. Det är väldigt mycket arbete med att ta fram ny matvara som inte tidigare finns på marknaden, en ny smak, en konsistens och när man väl är klar så finns det inom loppet av ett halvår tio liknande produkter på marknaden. Det håller inte. Den mentala inställningen måste ändras vad gäller detta. Skall vi skapa utveckling är min åsikt att vi måste få folk att lägga krutet på att tänka själva snarare än att kopiera andra. Kopieringsmentaliteten frodas av sig själv eftersom detta är en känd genväg. Den skapar dock ingen sann utveckling utan på sikt bara en utspädning av marknaden. Pudelns kärna är att få människor att våga utgå från sig själva och sina unika förmågor för att hitta nya vägar. Målsättningen bör vara att gärna inspireras med INTE kopiera. Man ska självklart låta sig inspireras av det som finns, men ta fram nya saker. Det ökar också attraktionskraften för Skåne, landsbygden och maten.

 

Vad skulle mer kunna göras?

– Långsiktig jobba med den offentliga maten inom skola, äldreomsorg och sjukvården. Det är på gång, via Skånska Livsmedelsakademin som nu jobbar med detta. Jag tror det är helt rätt för just att utveckla varumärket Skåne, då blir det ännu mer attraktivt att leva, bo och verka i Skåne.

Kommentarer inaktiverade.