Skånsk landsbygdskraft

Läge för lönsamhet

Bo Wigren är rektor på Bollerup naturbruksgymnasium. Han vill gärna se att det ideella engagemanget får en större tonvikt på affärsmässighet. Han berättar också mer än gärna om hur det går när ungdomarna på skolan får möta ungdomar från ett helt annat socialt sammanhang.

 

Bo Wigren Foto: Bollerup arkiv

Det kommunala och ideella engagemanget har ökat och det mångkulturella ses som en möjlighet för landsbygdens utveckling. Vad säger du?

 – Jag är förvånad över påståendet att det kommunala och ideella engagemanget har ökat. Det förvånar mig eftersom jag snarare tycker att det har minskat under åren. Så det är glädjande om det är på det viset.

 

Vilken är i det här sammanhanget din uppfattning om landsbygdsprogrammet?

– I grunden är landsbygdsprogrammet är mycket bra för oss som bor och vill verka på landsbygden. Däremot tycker jag att man borde vända sig till företag mer än vad man gör. Det jag t ex har sett av en del leaderinsatser är att man har stött projekt som visserligen varit lovvärda men utan spets på lönsamhet. Min erfarenhet är att det är svårt att bygga en verksamhet på ideell bas. Den måste förr eller senare bli affärsmässig, ju snabbare det går och ju mindre den är beroende av bidrag desto bättre är det.

 

Hur skulle man kunna utveckla detta?

– När man ger stöd så är det dessutom, paradoxalt sett, för en alltför kort period. Man får bidrag i två år, det första året ska man rigga verksamheten, andra så ska man köra och tredje får man inga pengar och då måste man lägga ner. Jag raljerar lite, men det ligger något i det vill jag påstå. Man anpassar sig till bidraget och inte efter affärsidén. Att bygga upp en verksamhet tar mer än två år. Då vore det kanske bättre med mindre pengar per gång, fast under längre tid. Det är glädjande att se att det ideella engagemanget ökar, men återigen så bygger man inte företag på idealitet, det måste övergå i en lönsamhet, bidrag är inte hållbart i längden.

 

Hur ser du på kommunernas roll?

 – De mindre kommunerna behöver samarbeta mycket mer. I vissa frågor har de svårt, detta på grund av de tittar mer på hur de har misslyckats vid tidigare kontakter, än vad de tillsammans skulle kunna åstadkomma framåt.

 

Vad gäller det mångkulturella så satte du igång ett projekt i Norrköping, berätta om det.

– Jag förestod då Vretagymnasiet och vi hade ett samarbete med en folkhögskola med många invandrargrupper. De ville ha en yrkesutbildning inom jordbruk och trädgård för ickefödda svenskar. Projektet varade i ett och ett halvt år, deltagarna läste svenska, samhällskunskap, och yrkesämnen, samt praktiserade. Det gick väldigt bra, 50-60 procent av dem som gick programmet hade jobb efteråt. Det är avsevärt bättre än vad man har på arbetsmarknadsutbildningar i övrigt.

 

Vilka var framgångsfaktorerna?

 – Jag tror att det var att vi gjorde ett väldigt grundligt arbete innan någon fick börja. Bland annat så tog vi hjälp av en välutbildad person med liknande bakgrund som de som sökte. Han fick hålla i projektet och göra intervjuerna. De sökande fick bland annat svara på en omfattande enkät om varför de ville genomgå utbildningen med frågor som: Vad har du för bild av svenskt jordbruk? Vad har jordbruket för status i hemlandet? Vilka är skillnaderna? Gängse för svaren var att de tyckte att jordbruket hade mycket högre status här än i hemlandet och ca 30 % av de tillfrågade kunde tänka sig att jobba inom jordbruk och trädgård. Det är mycket mer än snittet vanligtvis i Sverige. Av 50-60 stycken så gallrade vi ut ett 20-tal personer.

 

Har andra tagit upp tråden?

 – Vet ej, LRF var projektägare och jag tycker att det har varit förvånansvärt tyst kring det här. Det var ju meningen att det skulle få efterföljare, men sådana här projekt har svårt med finansieringen.

 

Ni bjöd vid ett tillfälle i höstas hit ungdomar från Rosengård, berätta mer om det.

– Det var en kontakt i Rotary som frågade om vi skulle vara intresserade. Han hade bidragit med ekonomiskt stöd i integrationsfrågor men tyckte att pengarna försvann iväg utan att det hände så mycket. Om många människor ska räkna samma pengar många gånger, så blir det ingen användning av pengarna, för de går åt när man räknar. Nu ville han få till något mer konkret.

 

Hur gick det?

 – I september bjöd vi hit två grupper, med tjugo ungdomar i varje, för att presentera skolan och vårt lantbruk. Det var ett möte mellan två olika kulturer. Många av ungdomarna från Rosengård hade knappt varit utanför stadsdelen, alltså inte ens inne i Malmö. Det händer att en del ungdomar har en skev bild av invandrare. Vad vi gjorde var att vi satte våra ungdomar som guider, vilket blev till en stor aha-upplevelse även för dem eftersom de fick massor av frågor som de aldrig tidigare fått. De tvingades att tänka och svara i nya banor. Det fanns också några stycken av Rosengårdsungdomarna som kunde tänka sig att söka hit. Jag tänker fortsätta med det här för att jag tror att det har en mission att fylla, även för landsbygden.

 

Vilka möjligheter ser du för landsbygden?

 – Utvecklingen av företagen sker oftast genom att man gör mer av samma sak. Man bygger ett djurstall till, man köper granngården. En tanke som ligger nära oss på Bollerup är att halvstora lantbruk istället skulle addera en fruktodling till verksamheten, och därigenom skapa fler ben med möjlighet till lönsamhet på samma yta. Personligen tror jag att Bollerup har förutsättningar för att bli en del av ett centrum för frukt- och vinodling inom loppet av 10-20 år, då har vi fått klimatet med oss ytterligare. Jag vet också att det pågår start av större fruktodlingar på gårdar i området. Här borde det också finnas utrymme för invandrare med specialkunskaper och kompetens som inte konkurrerar med någon annan.

 

Till sist, hur ser du på de ungas möjligheter på landsbygden?

 – De finns. Framför allt hos dem som tar över från sina föräldrar. Det finns också möjligheten att bli deltidsföretagare, fast då måste man ha en korg med sysselsättning för att få sin utkomst. Samtidigt är det i hög grad så arbetslivet ser ut för ungdomar. Det är väldigt få ungdomar som kommer direkt från skolan och får heltidsjobb. Servicenäringen bygger på deltid, detaljhandeln i hög grad. Jag tror att det är viktigt att man kombinerar sin yrkesutbildning med en mer teoretisk på högskolan, då tror jag att man är väl rustad.

 

 

 

Kommentarer inaktiverade.