Skånsk landsbygdskraft

Kul tur med kultur

Det skånska landskapet är i hög grad frukten av sin historia. Något som Helena N Olofsson i Skäpperöd utanför Hörby omsatte till en affärsidé. Idag är hennes kulturvandringar i hembygden välbesökta av såväl privatpersoner som företag. De får lära sig värdet av kulturvård och att vi alla är en länk mellan det förflutna och framtiden.

 

Helena N Olofsson

För att börja i en lite udda ände. Författaren Guy de Maupassant har en gång sagt att det nyskapande börjar med att någon tar sig tid att titta på något redan existerande tillräckligt länge. Då framträder nya mönster i det gamla och tankar väcks.

  Att påstå att landskapet runt Helena N Olofssons släktgård i Skäpperöd en mil sydöst om Hörby är vackert; ja det kan nog de flesta. Inte minst en dag som denna, när solljuset silas ner genom hundraåriga ekar, tycks glöda över böljande ängar kantade av prydligt staplade stengärden, blossande över fossil åkermark och härvägar och över den vindlande vägen upp till Helenas gård.

  Att däremot se bortom denna vykortsidyll och hitta en affärsidé som bär frukt är däremot inte alla givet.

  Helena tar emot på gårdsplanen och vi sätter oss i skuggan framför bostadshuset.

 – Det här är mitt föräldrahem. Jag och min man flyttade tillbaks hit 2002. Då drev vi lantbruk med smågrisar och kor.

  Att hon skulle bli lantbrukare var inte givet från början. Hon utbildade sig till florist och jobbade åtta år i branschen och har även gått en tvåårig estetisk utbildning inom fotografi, keramik och måleri.

  Helena ler:

  – Fast för ett tag sedan hittade min skrivbok från lågstadiet och redan i den skrev jag att jag ville bli lantbrukare och det blev jag ju till slut.

  Hon fortsätter:

– Så småningom så la vi ner det där med smågrisar, det är inte det allra mest lönsamma. Vi odlade också korn vilket inte heller lönade sig. Så om man vill bo här så börjar man såklart fundera över vad här finns som man kan ta tillvara och kanske också få utkomst av.

 

Det aktuella i det gamla 

2003 började hon och hennes man med ekologiska dikor.

  – Året efter så var Sara Aurelius från Länsstyrelsen här för att kolla stengärden (fast i fortsättningen av samtalet så kommer vi skippa d:et i stengärden såsom som Helena gör). Jag vandrade tillsammans med henne för att jag är nyfiken på omgivningarna och det är kul att lära sig något nytt. Vi hade mycket gemensamt och fick bra kontakt och det var då idén om någon slags vandring började spira; att så att säga använda omgivningarna till något annat. Även Kamilla Persson från Länsstyrelsen har, sedan jag lärde känna henne när jag arbetade med betesmarksprojektet för LRF, varit ett värdefullt bollplank.

  – Jag gick sedan en natur- och kulturguidekurs hos Nils-Otto Nilsson i Lönsboda tre kvällar och på så sätt fick jag tankarna att spinna vidare. Sedan har jag under åren byggt på med kurser i marknadsföring och storytelling bl a genom Landsbygdsprogrammet.

 

Helena N Olofsson

Hon sveper samtidigt med armen ut mot landskapet framför oss:

– Det finns många här i trakten som har ett stort intresse av landskapet, trots att vi har det inpå knuten och ser det varje dag. Så om inte vi tröttnar på det, utan tvärtom, då måste det ju också vara intressant för andra.

  Från vandringen med Sara 2003, vidare ett projekt för Lantbrukarnas Riksförbund om hur man ska bevara de känsliga naturbetesmarkerna, en högskolekurs i kulturgeografi i Kristianstad om landskapet i historien, till den stora dagen för två år sedan…

– Ja, i maj 2010 hade jag premiär. Jag bjöd in alla intresserade i trakten genom en annons i vår lokala tidning Byanytt, det kom upp mot tjugofem personer och det funkade! Jag tror att det är svårare att prata inför folk som man känner, jag tänkte att om jag klarar det så måste jag väl också klara att prata inför främmande människor.

  – Att tala inför andra var det värsta jag visste när jag gick i skolan. Fast det märkliga är att jag nu inte har problem. Visst är jag nervös innan, det ska man vara för då skärper man sig, men jag tycker att det är så roligt och då går det mycket lättare. Har man dessutom gjort det några gånger så går det ju givetvis enklare.

 

Wow liksom!

Vad som också spelar in menar hon är att folk snabbt blir avslappnade. När man vandrar så kopplar man av på ett annat sätt än om man t ex sitter vid ett konferensbord. Det är ett bra sätt att umgås, dessutom är det hälsosamt att vara ute i naturen.

– Landskapet här är spännande, att vandra 3 km på slätten i södra Skåne tror jag inte är fullt lika kul. Här händer det saker hela tiden. Landskapet är småbrutet med enefälader, lövskog, odlingsrösen, grunder till gamla soldattorp och många olika sorters stengären.

  – Oftast när man ser ut över ett landskap så ser man det man ser, men oftast inget mer. När någon då kan levandegöra det man har framför ögonen upplever man det plötsligt på ett helt annat sätt.

  – Till exempel så finns det en sådan plats som ger en sådan där aha-upplevelse för deltagarna. En riktigt gammal härväg, d v s en väg som användes för truppförflyttningar, över 1 000 år gammal. Den leder fram till en lika gammal valvbro som är byggd 1870 och som jag också berättar om. När man så kommer fram till en bäck så säger jag typ ”och HÄR ligger bron” och då blir det ”wow” liksom.

  – Något som mina gäster brukar uppskatta är t ex när jag berättar om hur man kan datera ett stengäre. Gästen får då något med sig hem. En kunskap som man kan använda i sin egen hemtrakt eller andra platser man besöker.

 Helena fasters man Lennart, som gick bort 2011, bidrog med många berättelser som Helena har haft glädje av under sina vandringar.

  – Bl a om en av hans förfäder som jobbade som piga på Stänkelösa Militärboställe under slutet av 1700 talet. Under vandringen ser vi gården och då återger jag hans historia om Ankarströms änka. Det sägs nämligen att ”Svarta änkan”, som hon kallades här, under stort hemlighetsmakeri flyttade in hos fältskären på Stänkelösa Boställe. Hon lyckades så bra att hon t o m höll sig anonym även efter sin död.

  Helenas övergripande tema är historien och vad den har att berätta, att historien skapar en möjlighet att se hur samhället och naturen har utvecklats. Detta utifrån hennes eget centrum, Skäpperöd.

  – Allting förändras så snabbt i dagens samhälle så det kan vara skönt att se att landskapet till viss del har samma karaktär som för hundra år sedan. Kan man dessutom berätta om utvecklingen genom olika historier så får man en känsla för att den ändå sker på ett naturligt vis. Det gör att vi lättare kan se oss som en länk mellan det förflutna och framtiden, vilket jag personligen känner är rogivande.

Kött som mervärde

Helena har inlett samarbeten i trakten för att göra vandringarna ännu mer attraktiva. Det närliggande Önneköps bageri levererar smörgåsar och kaffe till vandringen plus en överraskning.

  Nytt leende:

  – Det är en tårtbit av mördeg kan jag avslöja.

  En annan form av samarbete är det med Mats speleman från Kölleröd.

  – Vi brukar ta fikan på en plats som heter Ekekullen, där låg det en dansbana under 1800-talet som jag berättar om och då har vi arrangerat det så att när jag talat klart så kommer Mats uppför backen spelandes på sin fiol. Det är alltid mycket uppskattat.

  – Apropå samarbeten så är en bidragande anledning till att mina vandringar fungerar så bra är att jag har så god kontakt med mina grannar. Vi rör oss nämligen bitvis över deras betesmarker.

  Helena känner stor tillförsikt inför att kulturvandringarna i framtiden ska kunna bli ett stabilt ben för verksamheten att stå på, även ekonomiskt. Hon ser t ex att allt fler grupper från företag anmäler sitt intresse.

  – Snart kommer t ex apoteket i Sjöbo och för inte så länge sedan hade jag Länsstyrelsen i Västra Götaland här och de hade googlat fram mig, sånt är roligt.

  Hon har också utökat erbjudandet genom att börjat sälja lådor med kött från de egna ekologiska korna, något som vandringarna har bidragit till.

  – Folk har frågat om man också kan köpa köttet när de sett våra kor. Folk får en extra upplevelse när de vet var maten kommer ifrån, det är faktiskt också många här från trakten som beställer.

  – Jag erbjuder nu också en kortare runda, på halva tiden, det öppnar upp för barnfamiljer eftersom fyra timmar är ofta för lång tid för barn att gå runt.

  En annan form av vidareutveckling är den som Conny Ohlsson har skrivit om på webbplatsen ”Hotspot Kölleröd”: ”TACK!!! för att jag fick vara med på denna fantastiska utflykt till Bränneristatorpet! och tack till Helena som lärde mig något jag inte visste. För mig var det en större upplevelse än ni kan tro att få återse mitt sommarparadis!! Tack!”

  – Jag har under en lång tidintresserat mig  för en kvinna som bodde några kilometer härifrån, långt upp i skogen. Hon var känd som den kloka och visa Brännerista-Bengta och levde mellan 1872-1950. Hon ansågs besitta synsk förmåga och som även kunde bota det mesta med örter, både djur och människor, undantaget sjukdomar som tbc och cancer.

  ­– Från och med nästa år kommer jag att erbjuda en vandring som heter ”Läkande örter och den Kloka Brännerista-Bengta”. Där kommer jag att väva ihop en berättelse dels om denna spännande kvinna som hade kunskaper utöver det vanliga och dels vilka örter hon använde och hur det i sin tur hänger ihop med våra viktiga naturbetesmarkers långa historia.

  Helenas kommer att utveckla sin upplevelseverksamhet och bredda utbudet av vandringar, samt anpassa dem bättre för engelska och tyska gäster, eftersom de grupper hon haft hittills har haft med egen tolk.

  Hon saknar inte precis idéer för framtiden:

  – Jag vill också ta fram en specialvandring för skolklasser och finna ett samarbete med en konferensanläggning. Jag vill bygga om gamla grisstallet dels till en lokal att använda i samband med mina vandringar dels till en lägenhet att hyra ut veckovis. Dessutom vill jag kunna erbjuda ett föredrag med många naturbilder för dem som inte har möjlighet att gå en vandring själva.

Kommentarer inaktiverade.