Skånsk landsbygdskraft

Klövar på Hovs Hallar

Stefan Karlsson är ordförande i Skånes nötköttsproducenter, är lantbrukare och driver naturbete på Hovs Hallar. En miljö där turister får samsas med kor, får och getter. Därmed får de handfast lektion i vad som möjliggör ett öppet landskap, något som för Stefan Karlsson i första hand innebär en väl genomförd kapitalisering.

 

Stefan Karlsson

Till en början var lantbrukare Stefan Karlsson ”måttligt intresserad” när Länsstyrelsen för fem år sedan ställde frågan…

  – Naturbete på Hovs Hallar? Nja. Visst, det är ju vackert, men då var det mycket mer igenväxt, stängslen var dåliga och det behövdes röjas ordentligt, t ex kring gärdesgårdarna.

  Stefan gick i alla fall en runda med Länsstyrelsens representant och pekade ut alla brister och vad som behövde åtgärdas. Sedan hörde han inget på ett långt tag.

  – Plötsligt ringde de en dag: ”Nu har vi gjort allt som du pekade ut. Ska vi sätta igång?”.

  Vi sitter på en höjd några hundra meter från den stora parkeringsplatsen. Vindstilla 20 grader, havet skimrande blått bort mot Halmstad. Till vänster Hallands Väderö. Runt om oss mjukt formade kullar och sänkor. Här har nötkreatur betat sedan bronsåldern.

  Stefan pekar upp mot en träddunge en bit bort.

  – Därifrån och ner till hamnen sträcker sig marken, tar en timme att gå.

  Området är på 100 ha, men det betningsbara är endast på 30-35 ha. Det är byn intill som har skötselkontraktet, medan Länsstyrelsen har ansvaret för Naturreservatet. Här går 35 kvigor, ett fyrtiotal får och även fyra getter. Blandningen av djur gör att många olika sorters vegetation blir avbetad. Dessutom på ställen där det är väldigt svårt att röja.

  – Djuren går där jag omöjligt kan göra det. Under vissa perioder ser jag dem inte.

  Stefan häller upp lite kaffe och tar fram varsin kexchoklad samtidigt som han berättar om en ko i vilken blixten slog ner.

  – Vi hittade henne inte förrän efter tre dagar, då hade hon börjat lukta, Vi fick använda en teleskoplastare för att få upp henne, men vi var tvungna, den doften hade inte turisterna tyckt om.

Han skrattar, men blir snabbt allvarlig och återgår till ämnet.

  – Betande djur ger ett öppet landskap och det i sin tur skapar en levande landsbygd, titta bara där!

  Han pekar på gullvivor precis framför oss

  – Fanns knappt inga här för fem år sedan, nu har de spritt sig som en löpeld.

 

Lägg stöd på diko

 Fast det öppna landskap som de flesta förknippar med en vacker vy, är för Stefan ett bevis på att det är betat och därmed kapitaliserat.

  – Det är det som är att vara lantbrukare och jag har det i blodet, att man använder marken för att hitta ett syfte. Mitt kapital är att djuren växer till sig.

  Stefans djur går till den konventionella köttproduktionen.

  – Tyvärr finns det ingen som vill sälja naturbeteskött i större skala, vi nötköttsföretagare har försökt. För att få ett fungerande koncept så måste man öka förståelsen hos konsumenten för vad en sådan produktion innebär för samhället i stort. Som t ex att det har betydelse för våra barn och barnbarn. Man måste i högre grad påverka handeln och det offentliga, som man gjort vad gäller det ekologiska.

  Stefan menar att ett sätt att klara köttproduktionen och samtidigt bevara den ekonomiska mångfalden är genom att satsa på att lägga stöden på diko med kalv.

  – Det ger väl avbetade betesmarker genom fler aktivt brukande kor och kan säkra miljömålen för 450 000 ha betesmark och definitivt en levande landsbygd. Med ökat antal kor med kalv så ökar även volymen svenskproducerat kött. Dikorna står för åttio procent av den biologiska mångfalden med betesmark.

  – Det betyder att vi minskar exporten av miljöproblem genom att minska importen av kött från andra länder som inte tänker på samma sätt.

  Han reser sig

  – Ska vi?

  Vi går en promenad. Stefan berättar om de ca 40-talet örter som finns här och hur djuren väljer bland dem som de värsta finsmakare. Vi fortsätter ner mot en stig som kantas av ett buskage och ett klent stängsel, och bakom den: Inget! Fritt fall på ett trettiotal meter ner mot en mal med runda kläpperstenar.

  – Ligger en riktig piratgrotta där nere, den går in ett tiotal meter. Fast det sägs att när någon en gång släppte in en hund så kom den upp någonstans borta vid Hov.

 

Nötkött egen produktionsgren

 Vi går vidare och Stefan visar var man har röjt med framgång så att djuren kan komma till ännu bättre. Vad gäller miljöstöden så tycker han att det finns så mycket dokumenterat om betesmarkerna idag att de måste gå att använda det som verktyg för att karakterisera dem.

  – Ersätt för de insatser som man faktiskt gör och försök att inte EU-standardisera allt. Ta inte för givet att vi alltid har betande djur utan värdesätt dem istället.

  Om du fick önska något som skulle skapa ännu bättre utfall, vad skulle det vara?

  – Ersättningarna måste vara baserade på den insats man gör. Nötköttsproduktionen är en egen produktionsgren som bör ses som en helhet. Vad man bör göra är att påverka tillämpningen av regler genom att utgå från brukarens situation.

  Stefan menar att just ersättning för de insatser man gör är ännu viktigare efter det att nu handjursbidraget har tagits bort.

  – Se till att ersättningarna som ligger på marken blir kopplade till djuren och att brukaren får stöden. Det ger ett aktivt brukande.

  – Återigen, ökad förståelse i samhället för vad skånsk och svensk köttproduktion står för. Att det värdesätts bättre och att mervärdet faktiskt tillfaller företagaren som producerar.

  Sedan tar vi våra bilar och kör till ett annat ställe där enligt Stefan korna ska befinna sig. Mycket riktigt, efter en kortare promenad finner vi dem på en strand med en fantastisk utsikt över vattnet.

  – När representanten från Länsstyrelsen Lantbruk var här senast för att kontrollera vad som var betningsbart fick jag inte gå med honom. När han kom tillbaks så förstod jag att han inte hade räknat in den här platsen, ”Det trodde jag inte var betningsbart därnere” sa han. Det är sådant jag förlorar ersättning på! Minskar marken, minskar inflödet av kapital.

  – Vi svenskar ska vara så duktiga jämt och följa regelboken, danskar och tyskar är betydligt mer resultatorienterade.

  Stefan går in bland korna som omringar honom.

  ­ – Ekonomin är nummer ett, det är det som jag prioriterar mest, säger han och sträcker försiktigt fram en hand mot en kviga. Det är vad jag kan skörda per ha som är intressant, får man inte lönsamhet i det så fallerar allt annat.

  – Samtidigt så har jag i och med betet här blivit allt mer medveten om vilken värdefull miljö detta är och jag försöker verkligen förvalta det.

 

Åke Högman

Kommentarer inaktiverade.