Skånsk landsbygdskraft

Idel ädel lövskog

Pål Börjesson är skogsägare i Hässleholmstrakten. Han har i hög grad haft det ”hållbara skogsbruket” för ögonen, när han under de senaste åren planterat ädellövträd på ägorna.

 

Pål Börjesson Foto: Åke Högman

Pål Börjesson kliver med långa steg över den ås som reser sig emellan de båda Algustorpsjöarna i Hässleholmstrakten. Den här dagen blanka i solen. Han vänder sig om och säger:   

- Ja du får väl komma hit om en 30-40 år och titta till och se hur det går.   Kan tänka.   I vår tid med bandbredd, streaming och speeddejting är skogsbruk den ultimata motsatsen. Vilket det inhägnade stycket vi promenerar över visar på ett rart sätt. Det rymmer ekplantor satta för ett år sedan, två tvärhänder höga ser de mer ut som ogräs, än början på det som en dag ska bli ett ståtligt ädellövträd. Något som ligger åttio år fram i tiden.   

- Till viss del handlar det om att återställa landskapet; att kanta sjöarna med ädellövskog, istället för barr som har varit helt dominerande under en lång period. Primärt har jag gjort det av estetiska skäl, inte för produktion.   

- För två år sedan läste jag i ”Skogseko”, Skogsstyrelsens tidning, om bidrag för ädellövskog genom landsbygdsprogrammet och tog kontakt med en person där, diskuterade och skickade in en ansökan.  Pål menar att om han inte fått bidraget så hade han inte satsat så mycket på ädellövsplantering, i alla fall inte i den omfattning som han gjort.  

 - Ekplantor är dyra, likaså stängslet som hindrar rådjur och älgar att kalasa upp plantorna. Sedan finns det en annan aspekt och det är att den här typen av planteringar är mer arbetskrävande och behöver fler insatser. Bl a måste man röja oftare.  Han beskriver markerna som relativt fattiga ur växtsynpunkt men att ek är möjlig som just ädellövträd. Björk planteras också som ett stöd åt eken, det gör att den växer uppåt och inte alltför mycket i sidled.  

- Den danar ekskogen och ger den en bättre och finare kvalitet. Sedan plockar man bort björkarna efter hand, efter ca fyrtio år.   Vi beundrar utsikten ytterligare en stund och travar sedan ner till den lilla båten som bar oss hit och Pål ror oss tillbaks platsen där gården ligger.  

 

Gudrun förändrade

Vi är alltså i skogsland, innanför barrbältet. Vägen till Algustorp två mil från Hässleholm är kantad med oändliga rader av träd. Mest gran. Precis innan avtagsvägen blir det möte med en tung lastbil. Som för att ytterligare understryka kommer den från firman ”Harry Skoog”. Ok, vi fattar!   

- Det är verkligen granskog som dominerar, säger Pål när vi efter en stund sitter i köket och tittar ut på gårdsplanen där ett gäng katter har det bra i solen. Det här är sista utposten söderut, 1-2 mil längre ner börjar lövträden ta över.   Pål har tagit över gården från sina föräldrar. De i sin tur från sina. I en obruten kedja, tio generationer tillbaks till 1600-talet.   

- Pappa planterade mycket gran. Det var de tiderna och det var gran som gällde. Nu börjar pendeln så smått svänga tillbaks till ädellöv igen.   En av anledningarna står att finna i det kraftiga lågtryck som drog in från Atlanten den åttonde januari 2005, stormen Gudrun.   

- Klimatförändringar ändrar på förutsättningarna. När många såg vad Gudrun gjorde med den stormkänsligare granskogen så var det givetvis en tankeställare. Att plantera ädelövsskog är att sprida riskerna och genom bidraget så minskar det den ekonomiska belastningen för en sådan förändring i verksamheten.   - Fast återigen, de huvudsakliga skälen är att ädellövskogen är vacker i landskapet och viktig som biotop för den biologiska mångfalden.  

 

En sund balans

Den produktiva skogsmarken är på 125 ha och certifierad som ”hållbart skogsbruk”, villkoret för det är att man har avsatt minst 5 % för naturvårdsändamål. Pål har avsatt drygt 15 procent.   

- Jag vill verkligen prioritera naturvård i vilket ingår att man i de avsatta områdena inte tillåter någon intensiv produktion.   Familjen driver gården så att skogen bär fastigheten rent ekonomiskt. För Påls del innebär det att han pendlar mellan Alguststorp och Lund där han har en tjänst som professor vid institutionen för teknik och samhälle vid Lunds Tekniska Högskolan. Bl a arbetar han där med att ur ett internationellt perspektiv försöka finna gemensamma kriterier för att certifiera biobränslen, detta inom ramen för ISO, ett globalt standardiseringssystem.   Miljörelaterat i såväl Lund som hemma på gården.   

- Ja, inte minst min tjänst i Lund ger insikter om vilka kriterier som är viktiga för en hållbar utveckling. Mycket av biobränslena kommer just från skogen. I det här sammanhanget blir avsättning av mark för naturvårdande ändamål extra tydlig.   Samtidigt så utgör huvuddelen av ägorna granskog för produktion som ska kunna skapa hög avkastning.   

- Det är väl den balansen som jag försöker peka ut för mina barn, om de en dag vill ta över, d v s mellan sunda affärer och en miljö där naturvård har mycket hög prioritet.   Han ler:   

- Själv kommer jag ju inte ha någon möjlighet att se slutresultatet men man vill ju lämna efter sig något som är ännu bättre än det man tog över.

Kommentarer inaktiverade.