Skånsk landsbygdskraft

5 reflektioner av Länsstyrelsens expert Hans Nilsson

Hans Nilsson på Länsstyrelsens landsbygdsavdelning ger 5 reflektioner angående att det skånska jordbruket har minskat produktionens miljöbelastning.

Hans Nilsson, Landsbygdsavdelningen på Länsstyrelsen. Foto: Christian Törnqvist

Hans Nilsson Foto: Christian Törnqvist

1.Dels finns det givetvis miljömål att uppfylla, där man t ex måste åtgärda kväve- och fosforläckage. Sedan måste vi givetvis beakta lantbrukarens situation och beakta det affärsmässiga. Det gäller att vara ytterst uppmärksam på båda sidorna av saken. I det har vi på Länsstyrelsen ett uppdrag som ligger i att

sträva efter att nå resultat. Det är det som vi i hög grad arbetar med inom Greppa näringen. Där vi ser till saker som fortsatt, och till och med förbättrad, bördighet i jorden. Samt att vi har ett starkt fokus på hur vi hanterar kemiska bekämpningsmedel i framtiden på ett sätt som gör att vi minskar skadeverkningarna för mark och vatten. 

2. Jag anser att vi på Länsstyrelsen har goda möjligheter att driva utvecklingen. Det finns 16 miljömål, HUR man uppnår dem är vår sak att påverka. Inom ramen för Greppa bygger vi den individuella rådgivningen på saker som verkligen går att genomföra, tydliga konkreta åtgärder som t ex att erbjuda fånggrödor, visa hur man sår tidigare för ett bättre resultat, hur man på ett bättre sätt lägger växtföljder. Ett sätt att nå resultat är att vi presenterar åtgärder för miljöförbättringar så att lantbrukaren upplever dem som ekonomiskt intressanta. Vi måste, så att säga vara i båda spannarna: lantbruket måste överleva ekonomiskt, samtidigt som vi uppfyller miljömålen. 

3. Det är i sammanhanget också mycket viktigt att vi jobbar ute vid källan för läckagen, d v s ute på fälten. Här kan vi som sagt göra mycket med information och det är helt klart att lyhördheten har blivit mycket bättre! 

4. Inom klimatområdet är det svårare att få snabba genomslag. Det är ett nytt område där vi nu letar praktiskt genomförbara åtgärder som samtidigt ger lönsamhet. Detta gäller inte minst inom de biologiska processerna i marken och i fodersmältningen som skapar mycket växthusgaser. Minskad markpackning, ökad mullhalt, bättre grovfoder och ökad baljväxtodling är här sannolikt viktiga inslag. Sedan finns det energisidan som inte har så stor effekt på klimatet som de biologiska processerna men möjlig att arbeta med nu direkt. Där jobbar vi nu med att spara energi t.ex. genom annan ventilation i stallarna och ”sparsam körning”, som kan leda till att man sparar upp till 10 % bränsle.

 5. Den största utmaningen rent generellt är att i framtiden bli bättre på att se hela kedjan från produktion hela vägen in till köksbordet. Att med ett sådant synsätt skapa en bättre miljömässig mix. Jag säger inte att vi ska förbjuda kött, men om vi kunde halvera köttkonsumtionen så vore det fantastiskt. Jag menar att man genom att ha koll på hela perspektivet skulle kunna göra ofantligt mycket mer miljövinster än att odla ekologiskt. Då uppkommer givetvis en intressant fråga: hur ska man styra vad folk vill äta? Om alla kunde hjälpa till med små steg som t ex att ta en 90 grams hamburgare istället för en på 150 gram så skulle vi komma långt. Vad man kan göra inom ramen för Landsbygdsprogrammet är att underbygga en sådan livsmedelsproduktion så vettigt som möjligt. Det finns såklart lagstiftning, men ännu bättre med frivilliga åtgärder t ex investeringsstöd, rådgivning och Leaderprojekt.

 

Åke Högman

Kommentarer inaktiverade.