Skånsk landsbygdskraft

Kerstin Andersson, HIR Malmöhus: ”Morot eller piska?”

Kerstin Andersson är rådgivare på HIR Malmöhus. Hon arbetar bl a med delar av Landsbygdsprogrammet vad gäller ekologiska frågor, samt med projektet Greppa näringen.

 

Kerstin Andersson Foto:Greppa Näringen Fotograf:Axel Siljebratt

”Det skånska jordbruket har minskat produktionens miljöpåverkan” – ett riktigt påstående tycker du?

 – Bekämpningsmedel används inte i ekologisk odling och Landsbygdsprogrammet hjälper till att underlätta omläggningen till ekologiskt, så inom den ramen ja. Greppa näringen vänder sig oftast till det konventionella lantbruket och ju mindre växtnäring man använder där, desto mindre behöver man gödsla, vilket innebär mindre kostnader och mindre påverkan på miljön.

 

Utifrån intentionerna med programmet, har det blivit bättre eller sämre?

 – På ekosidan tyckte jag först att det blev bättre än vad jag hoppats, men sedan tycker jag att det har stannat av lite. Det beror på andra faktorer än själva programmet, t ex på Skånemejerier som inte vill ta emot ekologisk mjölk. Jag trodde att det fanns mycket större potential, men det är helt och hållet marknaden som styr.

 – Greppa har funnits ända sedan 1999 här i Skåne. Ändå kommer det hela tiden in nya gårdar, det förvånar mig lite och det är kul. Hit till HIR Malmöhus kommer det en 25-30 per år och det finns också ganska mycket att göra på dem.

 

Vad tror du det beror på?

 – Det är framförallt nya lantbrukare som kanske tar över efter pappa och som har egna idéer. De är roliga att jobba med eftersom de vill göra på sitt sätt och inte köra på i gamla fotspår. Där är det kul att gå in och vara med från början. Ny lagstiftning bidrar också och då hjälper man till med frågeställningar kring det.

 

Vad vill dina kunder ha?

 – Om man tittar på den ekologiska biten så vill de ha råd och tips om hur man ska förbättra sin produktion. Det finns ju t ex en del svårigheter som man måste bemästra när man inte kan bespruta med kemiska medel. Det blir mycket diskussion kring växtföljden och hur man med hjälp av den bäst kommer till rätta med ogräs och växtnäring.

– Inom det konventionella vill man också landa i råd om hur man ska kunna förbättra sin produktion och sin lönsamhet, Även miljöfrågor finns med, gödsla på rätt sätt, rätt näring till rätt gröda.

 

Hur ska man kunna bli ännu bättre i miljöfrågor?

 – Frågeställningen skär mellan morot eller piska. Stöd eller lagar. Om det kostar mer för dig att så en fånggröda för att minska kväveläckaget än vad du får ut, då gör du det inte. Man har en verksamhet som ska snurra runt och då får ideologierna ibland stå tillbaks. Det kostar säkert mindre med lagkrav men det är mycket roligare för alla med stöd. Visst hade det varit smidigt om det fanns fler som ville jobba för en bra miljö över huvudtaget, men jag tror inte att det är realistiskt. Hur många i Sverige säljer bilen av ideologiska skäl? Lantbrukarkåren är nog som gemene man.

 

Hur ska då miljön bli bättre?

 – Dels behövs grundläggande kunskap. Dels måste man kunna motivera folk för att göra det som man vet skulle vara bra. Jag tror att det är bra om lantbrukarkåren är välinformerad och kan visa att man går i spetsen för det man håller på med.

 

Finns det tekniska innovationer som ger möjligheter?

 – Ja. Ett exempel är ett företag som marknadsför sin handelsgödsel med att den är klimatcertifierad, och att de använder mindre koldioxidutsläpp när de tar fram den jämfört med vad man gör på andra ställen i världen.

 

Hur mår den skånska landsbygdsmiljön?

 – Skåne är väl det landskap i Sverige som läcker mest växtnäring. Det är ju för att det är mest lantbruk här och därmed får vi också fler jordar, procentuellt sätt, som blir urlakade. Produktionen är högre och intensivare och vi har ett högre smittotryck, både söderifrån och genom klimatet. I norra Sverige med sina kalla vintrar som tar död på rätt mycket har man inte samma behov av bekämpningsmedel.

 

Fördelar och nackdelar med ersättningsformerna?

 – Fördelarna är att du får ett stöd för de insatser du gör, du får betalt. Nackdelarna är att det är svårt att gå med. Inte minst för att det är ett åtagande på fem år, vilket är ganska länge i dagens samhälle där förutsättningarna ändras ofta. Jag har t ex en kund som har ringt idag och som har jätteproblem. De har blivit uppsagda från ett arrende där de har ett stort åtagande, vad gör man då? Det handlar om rätt mycket pengar, 80-90 000. De gick med 2007 och lovade att sköta det i fem år, vilket de gjorde. Sedan förlängde de det med två år. Nu har de blivit uppsagda från arrendet. Ska de då behöva betala tillbaka, även för de fem åren? Ja det är mycket som pekar på det.

 – Miljöersättningarna skulle behöva bli mycket mer flexibla. Det hade fått fler att hoppa på.

 

 Åke Högman

 

 

 

Kommentarer inaktiverade.