Skånsk landsbygdskraft

Fem reflektioner angående att attraktionskraften för det skånska landskapet, landsbygden och maten har ökat

 

 

Louise Andersson

1. Ökad attraktivitet

Vi ser en märkbar attitydsförändring till matens ursprung hos konsumenten i samhället idag. Även om vi också ser det omvända så är jag övertygad om att detta inte är en övergående trend utan en långsam bestående förändring. Titta bara på hur populärt det har blivit att odla i staden och hur många forskningsprojekt, utbildningar och examensarbeten som behandlar kopplingen mellan stad och landsbygd, människa och landskap (stad och landsbygd tillsammans), mat och landskap, mat och människa, jämfört med för bara fem år sedan.

 

2. Landsbygdsprogrammet bidrar

Landsbygdsprogrammet stöttar arbetet med att ta hand om gemensamma resurser och värden. Dessa så kallade kollektiva nyttigheter förvaltas oftast privat och är svåra att få ekonomiskt hållbara, men är viktiga då de bidrar till miljömässig, kulturell, estetisk och/eller social hållbarhet. Det kan handla om att bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer, hålla landskapet öppet och tillgängligt eller miljöförbättrande åtgärder som t ex att anlägga våtmarker. Alla dessa satsningar bidrar till ett attraktivt landskap och en attraktiv landsbygd. Landsbygdsprogrammet stöttar också bredbandsutbyggnad, byutvecklingsprojekt, företag som vill börja förädla råvaror etc, dels genom enskilda initiativtagare, dels genom att dra igång eller hjälpa olika kunskaps- och samordningsprojekt. Alla dessa insatser bidrar till att öka attraktionskraften för den skånska maten och det skånska landskapet.

 

3. Landsbygd och stad föder varandra

Jag arbetar med att få kommunerna att ta ett helhetsgrepp om landskapet. Inte bara behandla staden och tätorterna i översiktsplanerna utan också ha långsiktiga strategier och riktlinjer för landsbygden. Om man inte har inventerat och analyserat landskapet så vet man inte vad man har, och då är risken stor att man bygger bort värden som attraherar. Planering handlar om att ta tillvara på dessa värden, om att samordna resurser och mobilisera för utveckling. Kommunerna behöver generellt bli bättre på att stötta byars arbete med lokala utvecklingsplaner. När någon på lokal nivå tar initiativ till en sådan plan skapas inte bara gemensamma strategier, utan nästan ännu viktigare är, att det skapar ett engagemang och en stolthet som ofta smittar av sig. Med lokala ambassadörer blir landskapet och bygden attraktiv ”på riktigt”. Jag arbetar också med Landskapsobseravtorium (www.landskapsobservatorium.se). Ett webbaserat forum som syftar till att öka kunskapen och dialogen mellan landskapets aktörer. Framför allt vill vi synliggöra beroendeförhållandet mellan stad och landsbygd.

 

4. Inga lantbrukare – ingen attraktionskraft – ingen mat

På sätt och vis skulle man kunna trycka in hela landsbygdsprogrammet i detta case. Attraktionskraften för landsbygden, landskapet och maten berör både de som lever och verkar på landsbygden och de som kommer på besök, men också alla andra som dagligen ställs inför val i t ex matvaruaffären eller på restaurang. Enkelt uttryckt – ingen marknad, inga lantbrukare, ingen mat och ett igenvuxet otillgängligt landskap. Det är såklart inte bara lantbrukare som ska ha möjlighet att bosätta sig på landsbygden men i grova drag skulle man kunna säga att det är för att de ska kunna bo kvar och producera mat och förvalta landskapen, åt oss alla, som det behöver finnas tillgång till skola, kollektivtrafik, matvaruaffär, vårdcentral etc. Och då behövs ett större befolkningsunderlag än bara lantbrukarkåren. Attraktionskraften är med andra ord grundläggande för en levande landsbygd.

 

5. Länsstyrelsens fortsatta roll

Samordning, kunskap och synliggörande är viktigt. Satsningar som t ex TransforMAT, Skånes Livsmedelsakademi, Smaka på Skåne och Centrum för innovativa drycker är Länsstyrelsen med och stöttar. Det bör vi fortsätta med.

Kommentarer inaktiverade.